Nu är den där tiden
Idag fick jag äntligen loss de små vita jäklarna, hälften har nog gått till soptunnan, och smälte allergichoklad. Ni vet choklad utan allt som inte ens smakar choklad 😂 Satte en glasskål i vattenbad och chokladen smälte fint men medan jag försökte pricka mintkyssarna med darrande händer som knappt kan greppa en tesked och än mindre hålla ömtåliga mintkyssar så typ koagulerade chokladen.
Nåja till slut fick jag kluddat dit chokladen även om det ser ut som en treåring gjort dem. Jag släcker helt enkelt belysningen hos dottern på julafton när vi tar fram godiset 😉
Så fick jag för mig att slå in lite julklappar och med händer som inte samarbetar eller känner vad de gör så kan ni ju gissa hur de ser ut.
Det är kris när makens korvfingrar är bättre på allt än mina 🙈 Fast jag bad honom hålla sig borta från mintkyssarna när han erbjöd sig hjälpa till. Jag sade: dina fingrar är ju ännu klumpigare än mina, typ. Maken svarade: är de verkligen det? Nej inte egentligen men låt mig låtsas det en stund.
Jag vet inte vad jag ska förbereda till jul som går smidigt egentligen. Inte pilliga grejer typ julgodis, inte grejer man behöver styrka eller uthållighet typ baka bröd eller sånt man behöver hjärna till, typ följa recept 😜 men annars funkar jag rätt bra 😉
Händer som inte funkar å dessutom värker är ett otyg jag känner mig faktiskt hjälpt av kortison så jag ska absolut inte klaga 😜
Jobbigt när bakverken förstörd eller misslyckas men Du det blir jul ändå... har jag hört 😜
Själv har jag inte bakat eller gjort nån godis eller ens tänkt skinka än så länge 😔
Idag vilar jag... kram 🤗