Internationella ME-dagen
Det finns på flera platser i Sverige och världen ett upprop som kallas millions missing där tomma skor står uppställda på offentliga platser med korta berättelser från ME-sjuka vad de saknar. Min berättelse är förhoppningsvis med i Göteborg. Jag har skickat in den dit i alla fall.
Sedan fortsätter många att klä sig i något blått så det kör vi på i år med.
Och så är det någon som kom på den smarta idéen att man kan swisha 12 kr till RME för att det är den 12 maj så jag swishade 24 kr för mig och maken.
Även om jag blivit mycket bättre än jag varit tidigare så saknar jag fortfarande att kunna träna. Tänk att få gå till gymmet och köra ett riktigt köttarpass istället för att få så sjuk träningsvärk av att rensa lite ogräs i några minuter att man knappt kan röra sig. Japp, jag gjorde det igår igen 😜
Jag saknar att kunna vara spontan och hitta på saker jag känner för utan att behöva planera in vila och pauser. Jag saknar något så ytligt som att kunna köpa de snygga skorna utan att behöva få ont i hela kroppen om jag inte går i praktiska, mjuka och stötdämpande skor.
Jag saknar att kunna vara den bullbakande och vedhuggande mamman jag är innanför mitt sjuka skal. Men framförallt saknar jag att bli bemött med respekt av de som arbetar inom sjukvården.
Jag har en önskan, eller egentligen två... att läkare/sjukvården ska bli bättre uppdaterade och få mer förståelse för oss med ME och att det ska forskas mera och ett botemedel eller i alla fall något som ger lindring och bättre chans till ett drägligt liv för dem som är sjukast.
kram