Antingen eller.

Jag har förstått utav många kommentarer både i bloggen, på facebook och bland livs levande folk att man antingen är sjuk eller frisk, man håller inte på och kladdar med något mittemellan.

Alltså antingen är man frisk och orkar leva ett normalt liv med jobb, träning, familjebestyr mm och lägger upp lyckliga bilder på sociala medier för att visa hur jäkla lycklig och duktig man är.

Eller så är man sjuk, olycklig och jäkligt misslyckad. För det är ju alltid motivationen det är fel på om man nu har fräckheten att bli långvarigt sjuk. Allrahelst om ingen ser på dig att du är sjuk.

Skit samma att du inte visar dig ute när du mår som sämst och ser ut som ett vrak. Och skulle de dömmande människorna egentligen brytt sig om något annat än sitt ego så hade de kunnat uppfatta många tecken på att man faktiskt inte funkar som man en gång gjort.

Blicken blir febrigt glasartad och utmattat frånvarande, kinderna blir feberrosiga, ordförrådet byts ut mot något svammel och kroppen sjunker ihop allt mer ju längre jag anstränger mig att sitta upp på ett civiliserat sätt fast jag egentligen vill halvligga i någon mjuk soffa som en bortskämd tonåring.

Nu har jag dessutom fräckheten att befinna mig i ett mellanland mellan sjuk och frisk. Jag lever ett bra och lyckligt liv i ett egendesignat tempo och kan till och med jobba någon timme då och då. Dessutom har jag mage att vara nöjd precis som mitt liv blivit fast jag inte kan leva i samma tempo som "en borde" eller ens fysiskt orkar göra saker som de flesta tar för givet.

Hur fan kan hon vara nöjd när hon inte ens kan veckohandla själv, det visar att hon inte har rätt motivation, hon älskar att köra med sin stackars man osv är sådant jag får "höra"

Nu ska jag tala om en hemlighet för er, sjukdom kommer i olika grader 😮 En sådan sjukdom som ME kan drabba olika människor olika hårt och kan dessutom förändras över tid. Ingen ifrågasatte att jag blev sämre under tio års tid men att bli bättre under ett par års tid nej då jäklar har man minsann bluffat hela tiden.

Och varför kan jag inte få vara glad, tacksam och lycklig över att ha blivit piggare och lite starkare? Jag vill fortfarande allra helst bli helt frisk men är hellre i det stadiet jag är nu än där jag var för tre år sedan när jag trodde att jag sakta men säkert gick mot en för tidig död och redan befann mig i zombiestadiet.



Kommentarer:

1 åsa i åsele:

Vi som lever i gränslandet får ju lov att anpassa oss efter rådande omständigheter ;-)
Att vara sjuk och inte se sjuk ut är ju helt fel för utan bandage, gips eller sjukhussäng är man icke sjuk utan bara inbillar sig, tycker synd om sig själv ;-)

Nää men allvarligt så är det bättre försöka vara glad för de framsteg vi gör i stället för att ständigt vara ledsen, deprimerad eftersom vi är sjuka.

kram

Svar: Eller hur. Hur kul blir livet om man ska deppa hela tiden. Sedan så måste alla självklart få ha mindre positiva dagar någon gång ibland. Kram
Nilla

2 Hanna:

Självklart är det inte antingen eller! Livet är inte svart eller vitt! Det finns gråzoner och du har all rätt att vara glad över den nivån du är på idag och samtidigt inga krav att kalla dig helt frisk. Folk är allt bra dumma! Kram

Svar: 😍 Kram
Nilla

3 Anonym:

Tyckte du det gav något och gå till gottfriesmottagningen? Är det någon idé och boka en tid till den mottagningen?
Har själv levt med ME över 10 år sedan jag var liten. Försökt arbeta men blir trött och hängig så jag har svårt och arbeta vilket är frustrerande. Vad ska man leva på när försäkringskassan nekar sjukersättning och soc är bara tillfällig lösning. Omgivningen och familjen tror man är lat och vill inte arbeta.

Svar: Jag tycker att det gett mig många svar och förståelse genom mina besök hos Gottfriesmottagningen så för mig var det helt klart värt det. Sedan finns det tyvärr ingen bot men en del lindrande behandlingar de kan hjälpa en med. Det är verkligen svårt när man inte får rätt stöd från samhället eller omgivningen. Kram
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen