Förundrad

Jag kan inte låta bli att förundras över hur mycket åsikter folk har över hur man hanterar sitt liv.

Det började redan när barnen var små och sonen var riktigt tunn. Främmande tanter kunde komma fram och säga att jag skulle mata honom med grädde. De kom alltid till mig, inte till maken. Till och med BVC utgick från att jag inte gjorde allt i min makt som mamma för att sonen skulle gå upp i vikt. Vad sägs om att faktiskt kolla läget först?

När man sedan råkar bli sjuk i någon långvarig historia kommer så mycket goda råd och välmenande underkurer så man har lust att fly och om man inte anammar dessa goda råd har man inte viljan att bli frisk. Vad sägs om att fråga om man ens vill ha några tips?

Nu när vi har hund så är man igen ett allmänt villebråd. Hundar fryser inte, du gör henne frusen med kläder, du aktiverar henne för mycket, du aktiverar henne för lite, de behöver inte fönas, vi borstade aldrig tänderna på vår hund och jag vet inte allt jag får höra. Ännu en gång är det bara till mig folk vänder sig, inte till maken. Varför det undrar jag, kan inte han göra fel? 

Jag förstår att alla som delar ut råd och tips tror sig sitta på den rätta lösningen. Det kanske var rätt för den personen men inte för mig.

Jag kanske måste hitta en annan väg för att ta mig till mitt mål och jag kanske måste få gå lite vilse på vägen. Det behöver inte betyda att min väg är sämre än din.

Hjälp mig gärna på vägen men döm mig inte när jag faller. Jag lovar att jag gör mitt bästa för att vara den bästa mamman, hustrun, matten, medmänniskan jag kan. 

Jag har tappat bort mig själv många gånger i jakten på att leva upp till andras förväntningar eller vad jag trott att andra förväntat sig. Jag har försökt att anpassa mig som en kameleont i rädsla att göra fel, att inte passa in men se det blev folk av både mig och barnen ändå.

För första gången i mitt liv känner jag att jag är trygg med mig själv och att jag vågar ha tillit till att det som är meningen ska hända kommer att ske om jag bara vågar släppa kontrollen. 

Alla vägar bär till Rom säger man ju och tänk vilka köer det skulle bli om alla tog samma väg och vad tråkigt det skulle bli om vi alla gjorde allt likadant.

Kommentarer:

1 Lillemor:

Ha ha ha ja jösses. Just nu kan jag skratta åt det, kanske inte imorgon. Min grabb hade fel kläder på sig var tionde meter om vi gick ut och gick. En skulle ta av mössan, en skulle ta på mer. Bara fortsatte och fortsatte . Håller på än men då med mig. Betackar mig från tips faktiskt. Kram! ❤️

Svar: Tänk att det ska vara så viktigt att påpeka hur andra gör fel. kram ❤
Nilla

2 Pisan/LitenUggla:

Har också fått höra hur mager mitt barn varit och tusen andra saker. Och sen jag fick fibromyalgi och ME har jag fått tusen råd också - från folk som själva är helt friska.... Jag skiter i det numera och säger ofta att jag har provat det mesta men det funkar inte på mig. Men man blir ju sååå trött på alla "goda" råd. Önskar dig en fin helg vännen! Kram! ♥

Svar: Visst blir man. Jag struntar också i det mesta nu för tiden men kan bli less på att folk utgår från att man är helt utan egen hjärna 😜 Tack detsamma. kram
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen