personlig utveckling
Maken och jag pratade nyligen om att jag fått mycket längre tålamod, framförallt med andra människor som man kanske tycker beter sig som idioter 😉 Förut hade jag just tyckt att de var idioter, nu ser jag att de troligtvis har en anledning som vi inte förstår eller ser, eller så förstår de helt enkelt inte bättre.
Jag hetsar inte längre upp mig för saker jag ändå inte kan påverka. Att folk kör som arslen i trafiken kan jag ju inte styra över men jag kan styra över min reaktion (som exempel).
Självklart blir jag fortfarande både sur och förbannad ibland. Jag är ju bara människa men det är fantastiskt skönt att inte gå igång på allt och alla hela tiden. Allra helst när man har begränsat med energi.
Jag har också märkt att jag reagerar annorlunda när jag ställs inför utmaningar. Som exempel, härom kvällen var vi ute och gick med hundarna och får möte av en annan person med hund. Då Stella fortfarande reagerar med att skälla, morra och ställa sig på bakbenen blir så klart sådana möten lite jobbiga och maken reagerade med ett: åh nej ett hundmöte medan jag säger: vad bra då får vi lite träning 😊
Det är inte förrän man förändras som man märker att man trots allt satt fast i ett destruktivt beteende.
Nu måste man inte bli vare sig healer eller medium för att förändra sitt tankesätt, det kan ju räcka med att fundera på hur man reagerar vid vissa situationer och försöka förändra det till att börja med.
Kommentarer:
2
Therese Åström:
Vad härligt, det tar ju så mycket energi att t.ex.irritera sig på andras beteende.
Känner också att jag har utvecklats, faktiskt tack vare ME:n. Sjukdomen har tvingat mig att ta tag i saker så det är inte bara negativt utan jag har blivit starkare.
Känner så igen det där med hundmöten, haha. Gud vad jag bävade för det när vi hade Fernando. Hundarna känner ju av ens energi så det är bra att man kan se det på ett annat sätt.
Svar:
Det gör ju det. Att få livet satt på paus genom sjukdom gör ju också att man får möjlighet att utvecklas.
Det svåra i hundmöten, tycker jag, är att fortsätta att vara cool lugn när hunden skäller som en galning och får igång även den normalt sett lugna hunden och så har man två monster i koppel 😂
Det svåra i hundmöten, tycker jag, är att fortsätta att vara cool lugn när hunden skäller som en galning och får igång även den normalt sett lugna hunden och så har man två monster i koppel 😂
Nilla
Kloka ord.
Men när det gäller ofrivilliga hundmöten känner ju ens egen hund med detsamma ifall man blir spänd, orolig å reagerar utifrån känslan.
Så det gäller att behärska sig i tid ;-)
kram