Fyllt tant 😊

Igår fyllde jag tant, eller ett halvt sekel om ni hellre vill det. Maken och jag hade ju gemensamt firande i somras då vi även förnyade våra äktenskapslöften så här har varit väldigt stillsamt firande. Alldeles lagom när man blivit tant 😂

Det finns de som tror att jag haft ångest och någon slags 50-årskris eftersom jag färgat håret både grönt och blått men jag är nog så långt ifrån kris det går. Snarare så har jag äntligen kommit till den punkt i livet att jag skiter i om folk tycker jag är knäpp 😜 De enda som jag på riktigt bryr mig om vad de tycker, mina barn och guuube, hejade glatt på när jag frågade vad de tyckte om att färga håret lite mer kulört.

Jag tycker faktiskt inte det är ett dugg jobbigt att fylla 50. Kanske beror det på att jag känner mig starkare än på länge och mer nöjd med mig själv än tidigare i livet.

Det fanns dagar i mitt liv där jag inte trodde att kroppen skulle orka hålla mig vid liv till jag blev 50. När man inte klarar att ens borsta tänderna sittande på en pall med eltandborste utan att få puls som mer matchar någon som just sprungit 100 meter i OS är det lätt att misströsta. Misströsta har jag gjort många gånger men aldrig givit upp hoppet.

Idag är jag oerhört tacksam att ha fått möjligheten att bli så här gammal och hoppas självklart att jag får många år till att plåga och skämma ut mina barn och make 😉

Ibland kan jag känna lite sorg över att så många år liksom bara försvann i något mörkt sjukdomstöcken och att mina barn inte minns hur jag var som frisk mamma och det gör ont i hjärtat när jag tänker på all deras oro de haft för sin mamma trots att jag alltid försökt visa mig stark. Många gånger starkare än jag egentligen känt mig.

Men jag försöker tänka att de trots allt alltid haft en mamma nära som haft tid att lyssna och finnas till hands och förhoppningsvis har de lärt sig att man aldrig ska ge upp oavsett vad folk säger. Tänk om jag lyssnat på de läkare som sagt att jag aldrig kommer att bli friskare från mina kroniska sjukdomar, snarare tvärtom?

Helt frisk kanske jag aldrig blir men bara att bli så "frisk" som jag är nu så att jag faktiskt känner att jag har ett bra liv som ger mig möjlighet att växa och utvecklas som människa är för mig värt mer än all världens pengar 😍


Kommentarer:

1 åsa/nalta norrland:

Hipp hipp hurra och Grattis <3

Jag kan bara hålla med Dig... kram

Svar: Tack ❤ Kram
Nilla

2 Hanna P:

Grattis grattis 😊❤️🎉

Svar: Tack 😍
Nilla

3 PisanLitenUggla:

Grattis i efterskott! ♥ Jag fyllde också "tant" i somras. Men jag vill inte kalla det tant :-) Mogen ungdom tycker jag låter bättre. Känner mig inte mer än 25 mentalt :-D När jag först blev sjuk trodde jag inte att jag skulle bli 50, trodde att jag bara skulle bli sämre och sämre och möjligtvis vara helt sängliggande vid 50. Men det är jag tack och lov inte. Och precis som du säger så har man kommit till en punkt i livet där man fullständigt skiter i vad andra tycker - och så kände man ju inte vid 25, men för övrigt känner jag mig nog som det - inne i skallen :-) En 25-åring fast i en 85-årings kropp, så känner jag mig. Mina barn minns inte heller hur det var när jag var frisk och det tycker jag känns fruktansvärt.... Men som du säger, jag har alltid funnits här för dem, alltid varit hemma när de kommit hem från skolan, helt enkelt alltid funnits för dem. Oj, vad långt det blev idag. Hoppas du har en fin fredag och att du får en fin och god jul! Kramisar! ♥♥♥

Svar: Tack ❤ och grattis mycket i efterskott till dig 😊 Det är så många som är rädda för att åldras men det är ju en ynnest att få åldras och utvecklas och man blir ju inte äldre än man gör sig. Förutom våra kroppar då 😉 Tack detsamma till dig 😚
Nilla

4 Hanna:

Jag skriver grattis (denna gång i efterskott) till dig igen, min fina vän! 💙
Du skriver så fint, öppet och ärligt och jag är så otroligt glad att du kommit till den punkt och plats du är på nu för det verkar vara en väldigt fin plats!

Jag lär aldrig bli 50 år. Frågan är om jag ens lever till jag är 30...
På tal om så hög puls för ingenting så har jag minst 120 dygnet runt utan att höra något annat än att vila och ligga still i min säng. Det kan väl inte vara bra för hjärtat? Eller vad tror du?
Frågan är om det är min kropp eller jag som ger upp först.
Sorry om jafg var negativ nu, det bara kom ur mig!

Grattiskramar och God Jul kramar till dig, vovvarna och din underbara familj ❤️

Svar: Älskade fina Hanna, jag har full förståelse för dina känslor men ge inte upp. Det kan vända för dig också även om det inte känns så nu. Jag hoppas att du orkar fira jul tillsammans med din familj en stund idag. Kram
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen