mittlivmedme.blogg.se

Mina händer fungerar extremt dåligt just nu. De brukar ju alltid vara fumliga och skakiga men nu blir allt som händerna ska vara inblandade i en utmaning. Bara en så enkel sak som att hyvla ost och få den till mackan blir till ett helt projekt a la bergsbestigning. 

Ibland eller ganska ofta så tar maken helt sonika över det jag försöker göra. Jag tror det gör ont att se mig kämpa med precis allt och jag kan ju inte be om hjälp precis hela tiden 😜

Men den största utmaningen ligger inte i att lyckas träffa mackan med osten eller tandborsten med tandkrämen. Den största utmaningen är att inte tappa humöret, att inte bli frustrerad och inte heller bara ge upp.

Hade min hjärna orkat processa information som hjärnor brukar hade jag kunnat sätta mig still och kanske läsa en bok men just nu fattar jag inte ens vad de säger på nyheterna.

Jag frågade maken något igår, har glömt vad, och han svarar: men du såg ju just det på nyheterna. Jahopp, gjorde jag?

Vi kollade på friidrotten och jag kommenterade någons personbästa men enligt maken var det säsongsbästa de just sade på TVn. 

Så vad ska man göra för att inte bli galen när varken händer eller hjärna fungerar? Som tur är kan jag sysselsätta mig med hundarna. De vill gärna gå ut på promenad och älskar att träna 😊