Kommentarer:
Oj oj, vilken dag!
Det ena efter det andra! Och alla de 'småsakerna tillsammans.'
Jag hade aldrig orkat frissan efter det...
Förr kunde jag orka en 'aktivitet' per dag. (Fast ibland ingen.) Saknar den tiden. Tyckte jg var sjuk då. Jo, men ha ha, om jag orkat så mycket idag. Kunde till och med köra bil ibland...
Nu är det en aktivitet per vecka, om allt är väl.
Men eftersom jag fastnade med adrenalin-gasen i botten under påsken, och sammantaget gjorde lite för mycket (vilket ändå inte var mycket totalt sett) så har jag nu legat helgen efter i ett rejält försämringsskov, som inte sett nån ljusning än.
Slutsats: När du är uppe i varv, och tycker att du vill passa på, nu när du för en gångs skull har lite energi - sakta i backarna!
Det är falsk energi när man fastnar med gasen i botten och går på högvarv.
En slags panikåtgärd av kroppen, tror jag det är.
Då är det mycket lätt för mig att tänka 'bara lite till'. Bara pyssla liite med det här roliga som jag aldrig orkar annars...
Var rädd om dig. Var rädda om er, ni andra MEdlidande. Jag har ledsamt nog blivit kraftigt försämrad, och känner nu att jag svajar på gränsen till sänglandet for ever...
Så planera inte in för mycket, även när det är en 'bra' dag.
Sen kan ju dagar drabba en utan att man har nån kontroll, så klart. Som med det mesta i livet.
Särskilt om man har hund.
Och hjärndimma. :)
/ Ingela
Så tålmodigt och respektfullt du svarat på en ganska anklagande kommentar.
Jag gör som du. Har också valt att inte lämna ut mina vårt privata familjeliv, eller mina vuxna barns integritet.
Däremot syns vovven en del på bild - och hon har inget att invända.
/ Ingela
Hur tror du att dina barn känner när du aldrig skriver om dom i bloggen men massor om hundarna?