omstart

Igår ringde jag min vårdcentral för att boka tid för att kolla upp ett födelsemärke som förändrats och de ville att jag skulle komma redan idag klockan 10.

Och jag som var inställd på att vänta i flera veckor. 

Så i morse sov givetvis båda hundarna längre än någonsin så de väcktes ju när jag steg upp. Vi gick ut direkt så att de kunde kissa men lillfis kissade inte. Då räknade jag snabbt ut att det borde finnas en pöl någonstans i sovrummet. Jag hade dock inte räknat med att den skulle vara i husses säng 😜

Det var ju bara att riva upp sängkläder och slänga in i tvätten. Var ju säkert en vecka sedan vi bytte på grund av hundspya i sängen 😂

Medan jag bäddar får jag ett SMS, läkaren är sjuk. Ja men då kan vi väl ta och låtsas som att den här dagen inte ens börjat ännu.

Efter lite frukost i både min och hundarnas magar ringer de från vc och vill boka in en ny tid och självklart hinner lillfis bajsa inne under det korta samtalet 😂

Nu gäller det att ladda om för ett besök hos frissan i eftermiddag och läkarbesök imorgonbitti, förhoppningsvis utan olyckor 😂



Kommentarer:

1 Anonym:

Hur tror du att dina barn känner när du aldrig skriver om dom i bloggen men massor om hundarna?

Svar: Förhoppningsvis vet mina barn att jag finns för dem varje dag i veckan. Jag upplever det som att vi har en mycket nära och fin relation, barnen och jag och vi gör många saker ihop men jag har medvetet valt att inte lämna ut dem i bloggen då det är jag som valt att skriva om mitt liv. De har gått igenom både positiva och negativa händelser genom åren som jag bloggat där vi stöttat och peppar varandra utan att jag nämnt det här. Det viktigaste för mig är att familjen vet att jag finns för dem ❤ Och jag har ingen anledning att behöva "visa upp" att vi hjälper varandra.
Nilla

2 Ingela:

Oj oj, vilken dag!
Det ena efter det andra! Och alla de 'småsakerna tillsammans.'
Jag hade aldrig orkat frissan efter det...

Förr kunde jag orka en 'aktivitet' per dag. (Fast ibland ingen.) Saknar den tiden. Tyckte jg var sjuk då. Jo, men ha ha, om jag orkat så mycket idag. Kunde till och med köra bil ibland...

Nu är det en aktivitet per vecka, om allt är väl.
Men eftersom jag fastnade med adrenalin-gasen i botten under påsken, och sammantaget gjorde lite för mycket (vilket ändå inte var mycket totalt sett) så har jag nu legat helgen efter i ett rejält försämringsskov, som inte sett nån ljusning än.

Slutsats: När du är uppe i varv, och tycker att du vill passa på, nu när du för en gångs skull har lite energi - sakta i backarna!

Det är falsk energi när man fastnar med gasen i botten och går på högvarv.
En slags panikåtgärd av kroppen, tror jag det är.
Då är det mycket lätt för mig att tänka 'bara lite till'. Bara pyssla liite med det här roliga som jag aldrig orkar annars...

Var rädd om dig. Var rädda om er, ni andra MEdlidande. Jag har ledsamt nog blivit kraftigt försämrad, och känner nu att jag svajar på gränsen till sänglandet for ever...

Så planera inte in för mycket, även när det är en 'bra' dag.
Sen kan ju dagar drabba en utan att man har nån kontroll, så klart. Som med det mesta i livet.
Särskilt om man har hund.
Och hjärndimma. :)
/ Ingela

Svar: Det där adrenalinet är så förädiskt då man oftast inte förstår att man har ett adrenalinpåslag förrän det är för sent.Det gör mig ledsen att läsa att du bkivit så mycket sämre 💖
Nilla

3 Ingela:

Så tålmodigt och respektfullt du svarat på en ganska anklagande kommentar.
Jag gör som du. Har också valt att inte lämna ut mina vårt privata familjeliv, eller mina vuxna barns integritet.
Däremot syns vovven en del på bild - och hon har inget att invända.
/ Ingela

Svar: Tack 😊 Man måste ju inte lämna ut allt och alla bara för att man själv valt att synas på sociala medier 😉 Kram
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen