Det här går inte längre.
Det är galet att svårt sjuka människor ska få negligeras så av framförallt vården för att det inte finns något prov att ta som visar att man har ME. Personerna är lika sjuka vare sig det finns ett bevis på sjukdom eller ej!
Det räcker alltså inte med den dagliga kampen med en sjuk, utmattad och värkande kropp utan man ska dessutom orka slåss för att inte uppfattas som en latmask som upptar läkares dyrbara tid för att få hjälp med symptomlindring av något som läkarna inte tror på.
Har man dessutom otur så måste man också slåss för att få sjukpeng från Försäkringskassan för självklart tror inte de heller på sjukdomen som gör folk helt isolerade och hembundna.
Inte ens en frisk person orkar slåss varje dag utan en enda paus där man bara kan få stanna upp och vara.
Den internationella ME-dagen, den 12 maj, känns viktigare än någonsin 💙
Kommentarer:
2
Anja Olergård:
Hemskt! Det har varit ett tufft år på den fronten. Men detta har jag missat. Var hon svensk? I vilken grupp stod det? Förstår inte hur jag kunnat missa det helt?
Svar:
Ja hon var svensk, var med hos Malou på TV för några månader sedan. Tror att det stått om det i ventilen och i den som heter data någonting. Står helt still i skallen 😛
Nilla
3
Anja Olergård:
Men hjälp, ja, hon hette nog Camilla och hade åkt till Norge och betalat för rituximab själv? Ventilen är jag ju med i, men det är tydligen lätt att missa saker ändå. Vad förfärligt trist. Har inte ens kommit över Annes död än. Men usch vad hemskt.
Svar:
Precis hon. Det verkade som att hon mådde bättre efter rituximaben men tydligen gick det utför igen. Det är verkligen tragiskt. Kram
Nilla
Håller med: ME-dagen 12 maj känns viktigare än någonsin. Och mycket sorglig eftersom att C begravs den dagen.
Vi kan verkligen inte fortsätta ha det så här. Undrar när alla andra oxå ska fatta det?! Kram