Trångsynt.
Jag läser ofta i olika grupper på facebook om ME-sjuka som inte får godkänt elscooter som hjälpmedel eftersom "någon" bestämt sig för att man blir lat och passiv om man inte behöver gå själv.
Är de alldeles från vettet eller? Det finns nog inte någon som sätter sig i en klumpig elscooter och blir utstirrad av folk frivilligt. Man riktigt ser hur folk funderar på vad det kan vara för fel på en när man nu ser "normal" ut och kör runt i en elscooter.
Om man nu mot all förväntan faktiskt får en elscoter godkänd som hjälpmedel så måste den (i VG-regionen) användas minst tre dagar per vecka annars tar de tillbaka den.
Hur uppmuntrar det folk till att gå för egna ben så mycket de orkar? Snacka om att argumentera mot sig själva.
Till mig sade de dessutom att elscootern skulle användas tre gånger i veckan till att uträtta ärenden och då räknades inte hundpromenader.
Och eftersom min närmsta butik ligger tre km hemifrån så räknades inte turer dit heller för dit skulle jag ta färdtjänst, som jag för övrigt inte ens hade.
Men jag borde väl vara ett levande bevis på att man inte blir passiviserad bara för att man får en elscooter till låns.
Jag var ju beroende av elscootern eller rullstol för att komma längre än till brevlådan i flera år eftersom benen inte bar längre men nu är elscootern återlämnad och jag går flera kilometer på en dag.
Jag låste in elscootern i källaren och gömde nyckeln medan jag försiktigt provade att använda mina ben så fort jag kände att jag började må lite bättre. Faktiskt så fort att familjen blev orolig att jag skulle bli sämre igen.
Det är på tiden att de som beslutar om hjälpmedel slutar se sjuka och funktionshindrade som latmaskar. Det är nog få som sliter så hårt varje dag som just sjuka och funktionshindrade just för att deras kroppar inte fungerar som kroppar brukar.
Jag hade inga problem att få en scooter pga ME och de kunde inget om ME heller som vanligt, men nu är jag mer orolig för att bli av med den då jag inte kan använda den för tillfället. Det är en regel här att använda den 3 g per vecka, inte så omständigt som det var för dig. Säger också som du, vem sätter sig i en sån och blir utstirrad frivilligt... Även om jag inte kan använda den för tillfället så är det en frihet att den finns bara. När benen inte längre bär en. För övrigt så älskar jag att ta promenader och mina ben har alltid varit starka fast jag har haft mycket värk i dem. Kan heller inte fatta hur olika det är beroende på vart man bor i Sverige när det gäller hjälpmedel. Bra att du skriver om detta! Kramar <3