Beta av måsten.
Idag tänkte jag beta av lite tråkiga måsten så efter alla morgonbestyr sätter jag mig vid datorn. Jag loggar in på skatteverket och börjar fylla i siffror, när jag är nästan färdig så hänger sig webbläsaren och senare även datorn.
Aaaaah, tålamod. Jag måste köpa tålamod!!! Datorn vinner slaget för tillfället så jag gör om processen på mobilen där allt blir så smått och pilligt men skam den som ger sig.
Samtidigt som jag håller på med mobilen så försöker jag överlista datorn. Multitasking med ME-hjärna är kanske att utmana ödet men vad vore livet utan spänning.
Lagom till jag är färdig med skatteverket vaknar datorn till liv. Yes, nu kan jag göra mitt nästa ärende på datorn. När jag är färdig ska jag skriva ut ett dokument som underlag till bokföringen men skrivaren vill inte kommunicera med datorn. Var är mitt tålamod? Och var är mina IT-jobbande ungdomar när jag behöver dem? Eller jag vet ju att de jobbar som normalt folk brukar göra så här på förmiddagen.
Jag installerar om skrivaren, jag kollar status på själva skrivaren. Allt ska vara okej men den vill ändå inte kommunicera.
Migränen kommer smygande så jag borde ge upp men om jag nu har obefintligt med tålamod så har jag desto mer av envishet.
Kanske hade det varit bra om jag sparat Smulan av tålamod till min promenad med Bella istället för att slösa den på döda prylar.
När jag ger upp (tillfälligt) om skrivaren så försöker jag istället få med mig Bella ut men hon har upptäckt att det regnar ute och då är hon inte precis snabb till ytterdörren och har matte dessutom tagit fram regnoverallen så går hon och gömmer sig lite diskret.
Eftersom sotaren ska komma mellan ett och tre kan vi inte vänta och hoppas på att regnet ska sluta så matte får ta kampen. Sedan känns det som jag släpar på en något ovillig hund på nästan hela promenaden. Det är inte förrän hon förstår att vi är på väg hemåt igen som hon ökar steglängden och slutar leka ankare i kopplet.
Vi hinner precis genomföra och avsluta Bellas fotbad (för att få bort svamp) när sotarna kommer en kvart för tidigt. Kan kanske inte precis påstå att Bella uppskattade idén med fotbad och att vara still i tio minuter och inte ens få slicka på tassarna.
Lagom mosig och genomsvettig försöker jag få Bella att sluta skälla på de läskiga sotarna samtidigt som jag mentalt försöker blockera ljudet från deras mullrande dammsugare.
Nu har Bella och jag rasat ihop i soffan och jag tror inte vi flyttar oss härifrån förrän vi blir kissenödiga.
Jag har i alla fall både fått träna mitt tålamod idag och jag har fått stryka två måsten på listan. Inte illa om jag får säga det själv ;-)
Har också måsten som måste göras men jag har skjutit fram det. Men får väl ta tag i det imorgon. Att ha saker hängande över en tar ju också energi så det är lika bra att ta tag i det.