Träningsvärk.
I ett par veckor har jag krigat mot ogräset här hemma. Eftersom kroppen fortfarande inte uppskattar någon form av fysisk ansträngning, förutom promenader, så har det blivit korta stunder fördelat på många dagar.
I helgen gick jag över till att använda kökssaxen i mitt krigande eftersom armarna vägrar samarbeta med någon typ av kratta och händerna snabbt vägrar att samarbeta när jag försöker dra upp ogräset. När maken såg mig med saxen sade han snabbt att jag skulle vara rädd om mina händer.
Men nu är händerna inte det största problemet utan Träningsvärken jag fått på baksidan låren och i rumpan. Varje gång jag suttit still ett tag och ska resa mig så känns det som baklåren ska gå av och jag rör mig som en hundraåring och under tiden förökar sig ogräset i samma takt som mördarsniglarna 😛
Det är ju för väl att vi inte har en uppsjö av rabatter att hålla ordning på. Jag försöker nu intala mig att maskrosor är en vacker färgklick i trädgården men det går sådär 😉
Ja men fy! Det där är inga dåliga övningar för kroppen. Jag intalade mig själv för en 3-4 år sedan att nopp! Behöver inga blommor. Räcker med dom som klarar sig helt själv (mest gröna gräs och sånt som överlever lite ogräs. Men som jag saknar det. Jag är inte alls ok med en trädgård utan blommor. Försöker nu hitta mer tåliga, lite högre blommor. Riddarsporre , fingerborgsblomma , pioner och sånt där som typ klarar sig själv. Men det blir rätt dyrt när man vill ha allt nu. Inte om 2 år när de blommar första ggn om man frösår. Men jag får vänta och hoppas det tar sig. Kram! 💕