Svettigt.
Igår var maken och hjälpte sin mor ett par timmar och då fick jag den utmärkta idén att börja riva bastupanel. Jag tänker inte ens på att jag än en gång tänker smygjobba när maken är borta :-p
Jag hittar inte kofoten någonstans i garaget så det fick bli till att jobba med hammaren.
Det var lite trångt och väldigt svettigt inne i bastun då solen stekte på, bastun är fylld av takbox, gamla fönster och annat bröte som jag inte orkade flytta ut.
Men är man envis så går det ändå. Jag fick helt enkelt kravla runt grejerna för att komma åt.
För maken hade det antagligen inte ens tagit halva tiden att få loss panelen men jag är ju fortfarande rätt svag i armarna, behövde ta många pauser för att få armarna att fungera och dessutom slogs jag med två getingbon.
Men skam den som ger sig. Envis är nog mitt mellannamn. Jag fick loss panelen och fick till och med ut alla spikar ur brädorna.
Själva sittdelen i bastun är ihopskruvad så den går förhoppningsvis att ta isär med hjälp av skruvdragare.
Det här hade jag inte ens med bästa viljan i världen orkat för något år sedan så man märker att något hänt med kroppen.
Självklart var jag sjukt mör på kvällen med ont i halsen och svullna lymfkörtlar men det var det värt.
Bara känslan av att kunna arbeta med kroppen igen gör att jag går på moln.
