Domningar.
Jag ligger i min varma sköna säng och undrar hur i all sin dar jag ska orka komma iväg till hundkurs om två timmar.
Jag är fortfarande rätt slutkörd efter helgens bravader och dessutom så är armar och händer nästan helt bortdomnade eftersom jag var osmart nog att rensa lite ogräs både igår och förrgår.
Det är svårt när adrenalinet kickar in för att man varit mer aktiv än kroppen orkar för adrenalinet liksom bara skriker åt mig att jag måste hitta på något, skit samma om kroppen protesterar.
Men någonstans i bakhuvudet så ringde varningsklockorna och jag tänkte att plocka lite ogräs i bara ett par minuter borde fungera. Det gjorde det inte.
Så nu får jag stå för mitt kast och försöka göra det bästa av den här dagen med en kropp som inte riktigt är på samma våglängd som mitt sinne.
Hundkursen som vi ska gå på är nosework och man blir så glad och avslappnad när man är där hos världens bästa hundfröken bara några kilometer hemifrån så vi ska ta oss dit på något vis.
Ska "bara" försöka få i mig frukost med skakande och domnade armar och lite kläder kan nog vara bra. Känns inte helt okej att gå på hundkurs i pyjamas 😉
Jag tror att kroppen försöker påminna mig om att stanna upp och vänta in den. Även om jag är friskare så är jag inte frisk, än i alla fall.
Ha en fin dag alla kämpar 💖