Fortsätter att gå åt rätt håll.
I torsdags så gick jag den långa ridslingan. Den är nog ungefär en kilometer längre än den korta ridslingan och den brukar inte frekventeras av mig eftersom den är så låååång.
I fredags gick jag ner till badplatsen och hem igen. En promenad på runt fyra kilometer!!
Nu var tanken att jag skulle slå mig ner på en av de två bänkarna som står bredvid varandra på stranden medan Bella skulle få sniffa runt men jag tappade sugen när två äldre damer berättade om sina massor av fötter långa båtar i Kroatien så högt att alla, typ jag, skulle höra. Sådana där skrytmånsar orkar jag inte lyssna på allrahelst som de samtidigt ivrigt puffade på sina munstycksförsedda cigaretter när jag bara ville njuta av sol och fågelkvitter.
I lördags var vi på promenad med hundtöntarna igen. Vi blev cirka 45 hundar som promenerade i runt 1,5 timme :-o
Och igår var vi på kalas hos systerdottern. För bara några månader sedan hade jag rasat ihop i en liten snyftande och skakande hög redan i torsdags men jag har känt mig oförskämt pigg.
Visst har jag varit mer frusen på kvällarna och jag är mör i kroppen men inte värre än att jag fortfarande funkar.
Det blir inte så mycket annat gjort än promenader men just nu har jag valt att lägga den energi jag helt plötsligt erhållit på att vistas ute i naturen eftersom jag mår mentalt väldigt bra av det.
Maken har varit väldigt "sträng" och inte låtit mig hitta på massa nya utmaningar hemma, han känner sin fru ;-)
Nu har jag varit iväg och köpt present till maken, som fyller år om en vecka, och då hamnade jag först inne i ett garage där man borrade i asfalt och jag kan säga att det är väldigt svårt att öppna bildörren och samtidigt hålla för båda öronen :-p
Sedan kom jag in till en butik som är en byggarbetsplats med allt oljud det för med sig. Trots att det givetvis var väldigt jobbigt så klarade jag det.
Jag lyckades till och med välja mellan två olika alternativ till present i röran och oljudet. Jag som vilken annan dag som helst hade fått lämna butiken med bultande hjärta och svimningskänslor tog idag god tid på mig att välja och jag lyssnade till och med på musik i bilen :-)
Nu ligger jag visserligen rätt utslagen i soffan men vem bryr sig när jag har fått möjlighet att vara så aktiv.
Jag har två frågor till dig.
1. Tycker du att det är schysst att köra ner i halsen på de som är mycket sjukare än dig att du kan göra så mycket nu?
2. Borde du inte planera för att återgå till arbetslivet istället för att ta långpromenader varje dag?