Försöker hitta lagom.

Nu när jag är fysiskt piggare, tyvärr är hjärnan fortfarande vilse, så gäller det ju att hitta vilken aktivitetsnivå som är lagom just nu.


Det är ju så lätt att rusa iväg och leka lite för frisk när man liksom har vunnit högsta vinsten och fått mer energi än man haft på närmare tio år.

I helgen var jag nog lite för aktiv, men bara lite 😉

Vi promenerade med hundtöntarna i lördags, en flera kilometer lång promenad i rask takt. På kvällen kom migränen smygande och jag kände mig rätt mör i kroppen men ingen feber, ingen frossa, ingen yrsel, ingen hjärtklappning...

Om man "bara" behöver stå ut med migrän så känns den faktiskt som en peace of cake 😛

Nu är det ju självklart bäst om jag hittar en mer lagom nivå utan även migrän men det är faktiskt inte helt lätt när man vill ta igen allt man missat under alla dessa år vilandes i soffan.

Och "snart" kanske maken måste följa med på danskurs 😁 Något han i ett svagt ögonblick lovade att göra om jag någon gång skulle bli så frisk att jag skulle orka. Men visst skulle det vara sexigt att se den stela fotbollsspelaren att vicka på höfterna i en latinamerikansk dans 😁


Kommentarer:

1 Anonym:

Men tänk att det alltid ska vara synd om dig. Alla som faktiskt är sjuka på riktigt skulle göra vad som helst för att må så bra som du.

Svar: Det är inte det minsta synd om mig. Det har jag aldrig tyckt däremot har jag tyckt att det varit oerhört jobbigt att vara så sjuk som jag varit och jag önskar att jag kunde dela med mig av min nyvunna energi.
Nilla

2 Lisbeth:

Nilla, strunta i det där trollet. Det har tydligen ont i själen och behöver häva ur sig sin skit.

Så glad att det funkar så bra. Men som sagt, ta det försiktigt, det hade ju varit gôrtråkigt om du blir sämre igen.
Var rädd om dig, jag gläds med dig ända in i hjärteroten! ♥

Kram

Svar: Tack fina Lisbeth, det hade ju varit riktigt surt om jag blev sämre igen för att jag gasat för hårt. Kram 💖
Nilla

3 åsa i åsele:

Blir glad att läsa att Du mår bättre å orkar mer <3
Däremot så önskar jag Du slapp migrän.
kram

Svar: Tack, det kanske kommer sedan. Jag försöker skynda långsamt 😉 kram
Nilla

4 May:

Kära "Anonym".
Det är nog mer synd om dig än någon annan. Att sitta och gömma anonymt sig bakom tangenterna och slå på någon annan medmänniska känns inte riktigt friskt mentalt. Vi andra som är vid våra sinnes fulla bruk GLÄDJS med Nilla att hon iallafall för en kort tid har fått lite mer kraft och energi.

Svar: Tack fina May 💖
Nilla

5 Hanna:

Jag önskar så att du hade ett magiskt knep att dela med dig av! Jag gläds enormt med dig Nilla och önskar att jag också kunde bli lite friskare. En trevlig hundpromenad med Trisse och Bella hade varit härligt!
Haha vilken rolig syn- en dansande stel fotbollsspelare! 😂 Kram ❤️

Svar: Jag önskar också att det fanns ett magiskt knep. Bella och Trisse kanske blir bästa polare 😉 Jag får kanske filma när vi dansar 😁 kram
Nilla

6 M:

Jag är så oerhört glad att du mår bättre! Det ger alltid lite hopp tycker jag!
Sen måste man nog ha varit sjuk för att förstå att vägen tillbaka kan va kämpig. Man lämnar bakom sig ett rejält trauma, en bubbla man knappt fattar att man varit med om. Och hur gör man nu? Fortfarande ingen vård som kan ge råd eller stöttning i att hitta 'tillbaka'. Det är ju som att jämföra med att ha varit med om en olycka och sen börja lära sig använda kroppen igen. Det borde finnas konvalescenshem eller liknande för att sakta hjälpa kroppen att återhämta sig. Så många med ME som blivit bättre och sen fått bakslag för att pressen blivit för stor att funka som vanligt igen alldeles för snabbt. Sen är det ju precis som du säger, man har så himla mycket att ta igen!
Jag hoppas du hittar en skön nivå på aktivitet så att din förbättring fortsätter! Kram!❤❤❤

Svar: Tack 💖 Jag är så tacksam över att få må bättre men samtidigt livrädd att det ska försvinna igen. Det är lite som att treva sig fram i ett kolmörkt rum, man vet inte vad som finns framför en och vilka hinder man kommer att stöta på 😯 kram
Nilla

7 M:

Förstår din rädsla! Något du ska fortsätta skriva om trots troll. Du är fortfarande sjuk, och ME är gravt funktionsbegränsande även på en mild eller medelsvår nivå.
Jag tror nog du kommit över en slags tröskel ändå, det känns så! Små bakslag kommer säkert, men du har lite andra förutsättningar nu för återhämtning tänker jag.
❤❤❤

Svar: Tack, tycker också det känns som jag kommit över någon tröskel. Återhämtningen funkar mycket bättre och snabbare. Kram
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen