Virrpanna.

Idag lade jag ett spår till Bella i skogen. Jag knödde ner tygvimplar i fickan och tog klöv och blod i högsta hugg och gick in i skogen.


Så långt var ju allt väl. Jag kom till och med ihåg att sätta upp en liten vimpel vid startplatsen men sedan gick det utför.

Jag stegade runt i skogen medan jag drog min klöv och droppade lite blod men glömde liksom bort att sätta upp vimplar längs med banan.

Om man inte ens kommer ihåg att sätta upp vimplar hur ska man då komma ihåg hur man gick?

Det var ju bara att gå in igen och hoppas att Bella skulle fixa banan för matte var ju inte riktigt att räkna med 😛

När jag kom in och berättade för maken såg han lite trött ut men som vanligt så var maken peppande och sade att det löser sig.

Vilket det i och för sig gjorde för Bella hittade ju fram till klöven men jag hade ju ingen aning om hon ens gick åt rätt håll.

Det är ju tur att jag kan lita på hennes nos när min hjärna tar time out allt som oftast.

Då är det lite lättare med nosework för den kan vi träna hemma så då behöver jag inte tappa bort mig själv 😛

Och så måste jag berätta att en granne kom och frågade om vi hade GP idag för hen hade läst en artikel om ME som jag kanske ville läsa 💖


Det är som att vara fånge i sin egen kropp.

Kommentera här:

Besökstoppen