Sten på börda.

De flesta kroniskt sjuka som jag har kontakt med har jagat runt i jakten på att hitta något som lindrar helvetet de lever i, precis som jag också gjort.


Man läser om någon som blivit bättre av den ena behandlingsformen efter den andra och kan de så borde väl jag också kunna?

Dessutom får man ofta förslag på behandlingar av nära och kära som bara menar väl men man kan läsa mellan raderna att testar man inte så vill man inte bli frisk.

Den bördan behöver ingen få på sina axlar, jag tror att de flesta av oss redan ställt frågan, vad gör jag för fel, fler gånger än det finns myggor längs med Dalälven.

Dessutom kostar det skjortan att prova diverse olika behandlingar och åka kors och tvärs. Inte bara för plånboken utan även för den skrala hälsan.

Allt måste noga övervägas. Är chansen att må bättre tillräckligt stor för att riskera en permanent försämring?

Lägg sedan till att de flesta av oss måste genomföra diverse utredningar för att ens ha en chans att få några pengar från försäkringskassan. Utredningar som nästan garanterat försämrar hälsan för en lång tid framöver.

Så har vi då den ekonomiska aspekten. Jag sänkte min lön med nästan 50% den dagen jag fick sjukersättning och så betalar jag dessutom högre skatt på det.

En måste fortfarande bo och äta och dessutom så har man antagligen behov av någon form av läkemedel som behöver betalas. Vi som har en frisk äkta hälft att leva på har ju större chans att bekosta olika behandlingar än en som lever själv men inte tusan vill de bli mindre friska för det.

Det jag ville ha sagt med det här inlägget är att döm ingen som inte "vill" testa det du lägger som förslag även om du själv tror att det är lösningen.

Ibland måste man få ta time out från jakten att bli frisk/are. Ibland kanske man måste fokusera på att överleva. Ibland måste saker få trilla på plats när rätt tid är inne.


Kommentarer:

1 me alltidvila:

Bra skrivet! Själv har jag gett mig en Time Out nu efter det senaste misslyckade försöket med stor påfrestning och endast försämring... <3

Svar: Tack, det tycker jag är bra gjort av dig. Det är jättetråkigt att du blev sämre av det du hoppades så mycket på. Kram
Nilla

2 åsa i åsele:

Amen :)

Den som inbillar sig att vi kroniskt långtidssjuka är sjuka för vi är lata å väljer att leva på bidrag borde prova på att leva på det existensminimum jag får ut i sjukersättning.
De flesta av oss som varit sjuka i 5, 10, 15, 20 år har låg sjukpenning å utan en partner som typ försörjer oss har vi knappt råd att andas...

kram

Svar: Ja och det är inte lätt att göra allt vi gör trots att vi är sjuka heller. Kram
Nilla

3 Lillemor :

Så sant ❤️❤️

Svar: 💖💖
Nilla

4 M:

Så jättefint skrivet! Kram!❤️

Svar: Tack 💖 kram
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen