Lite för aktiv.

Under den vecka som nyss passerat har jag varit "lite" för aktiv och kroppen är inte helt nöjd och hjärnan har nog gått i ide.


Jag kommer knappt ihåg vad jag gjort under veckan mer än att jag pratat lite i telefon om företagagrejer och telefonprat är något som verkligen tar slut på hjärnans funktioner.

Man måste ju både anstränga sig för att höra rätt och inte höra det hjärnan tror, så ska man dessutom förstå och tolka informationen och lyckas få till korrekta svar vilket inte är helt lätt.

Annars har jag varit ute någon vända till bastun för att fixa till där men insåg att jag behövde makens starka och fungerande armar. När jag inte kan själv, oavsett om det handlar om att bända loss några brädor eller öppna en burk, blir jag så himla frustrerad. Det handlar inte om att jag inte kan ta emot hjälp utan att jag just vill kunna själv. Allra helst saker som jag kunnat göra förut.

Och så passade dottern och jag på att åka de sju milen till sonen för att luncha med honom i fredags när dottern var ledig. Det spelar ingen roll att själen älskar sådana utflykter, kroppen blir ändå sliten men ibland får man trotsa symptomen för att fylla på själen ändå ;-)

Och igår var vi iväg och tävlade i nosework för första gången. Maken var med som stöd och chaufför och vi hade en jättemysig eftermiddag mitt ute i ingenstans. Det var en inofficiell tävling, lite mer som en träningstävling så det kändes väldigt lugnt och avspänt.

Bella jobbade väldigt bra, trots ny miljö, nya hundar och nya dofter. Hon klarade av att hitta doften bland 14 pizzakartonger (behållarsök), bland trädgårdsmöbler, skottkärror, krukor mm (utomhussök) och hon vågade söka av både en stor traktor och en fyrhjuling där hon hittade doften på fyrhjulingen (fordonssök) men inomhus bland stolar, bord, burar och tofflor markerade hon fel stolsben fast hon hittade rätt stol och då blev det inte godkänt men vi kom i alla fall på fjärde plats i vår grupp. Det får nog bli någon mer tävling efter sommaren :-)

Jag tror att jag och Bella ska ta en riktigt lugn vecka den här veckan. Ska bara överleva ett inbokat telefonsamtal idag och avslutning på noseworkkursen på onsdag :-p

Det här med att leka frisk är farligt, det blir lite som att rulla en snöboll i nedförsbacke. Det bara ökar på i ett rasande tempo utan att man har koll och jag letar febrilt efter bromsen innan jag kraschar.


Kommentarer:

1 Anonym:

Ska din stackars man som du ständigt utnyttjar aldrig få ta det lugnt?

Svar: Nu har han faktiskt en alldeles egen vilja och gör saker när han själv vill och det är faktiskt ganska ofta som jag säger att han ska strunta i att göra saker så att han kan koppla av istället.
Det är rätt konstigt egentligen, när jag skötte det mesta i hemmet plus läxor med barn, skjutningar, föräldramöten mm för att maken var innebandy tränare på kvällar och helger så var det ingen som ifrågasatte vår arbetsfördelning här hemma men nu när maken får göra det mesta för att jag är sjuk då är det annat ljud i skällan.
Nu tycker jag ju inte att det är rättvist att maken får göra så mycket men kan ändå inte låta bli att reflektera över skillnaden i folks reaktioner. Och även om maken är en oerhört snäll och omtänksam person så är han faktiskt fullt kapabel att säga nej.
Nilla

2 Nina:

Ja, att leka frisk är livsfarligt. Adrenalinpåslaget kommer så fort och så är man igång ända tills man kraschar om man inte drar i handbromsen. Ush... KRAM

Svar: Och varje gång tror man att man har koll på läget och så blir man lika lurad av adrenalinet....igen :-p kram
Nilla

3 åsa i åsele:

Ibland är det bra att vara envis som synden... ibland straffar det sig rejält.
Men Du vet ju mitt motto ;-)
Annars kan vi ju ta detta: Kör så det ryker ;-)

Men Du allvarligt så ibland är det kanske läge att lyssna på kroppen innan den kraschar.

kram

Svar: Ja den där envisheten är verkligen på både gott och ont men det är så tråkigt att lyssna på kroppen 😜 kram
Nilla

4 ME alltidvila:

Var rädd om dig fina du <3

Svar: Tack 💖
Nilla

5 Mannen:

Anonym, jag kan bara hålla med dig att leva med en ME sjuk person tar mycket tid och man kanske gör avkall på saker som man annars skulle gjort. Självklart skall som man kunna sitta i soffan och bli uppassad av sin fru. Det har man gjort sig förtjänt av alla dagar i veckan. IRONI!!!!!

Men ALLVARLIGT tror du på fullaste allvar att jag inte gör det för den personen som jag ÄLSKAR. Det är tyvärr många som är i samma situation som vi. ALla vill att det skall finnas ett botemedel. Personligen tror jag att det kommer, men frågan är bara när.
Nilla jag ÄLSKAR DIG!

Svar: Jag älskar dig också min underbara och vackra prins 💖
Nilla

6 Lisbeth:

Jag blir så glad över våra män, som inte bara stöttar, älskar och alltid hjälper oss,
dessutom snoppar av de där mupparna som tror att de kan skada våra relationer och sänka oss.
Det är så jäkla skönt, när man sitter i soffan och läser vad de fläker ur sig, bara ler, skakar på huvudet och undrar hur de är funtade.
Tillsammans.
Vi har något som de där Anonyma inte har.
Kärleken från de bästa! ♥

Och så var det det där du vet: Paaaacing.. ;)
Kramen

Svar: Jag håller med dig, den underbara känslan av att vara älskad för den man är går inte att ta bort med korkade kommentarer. Pacing, måste på allvar vara det svåraste jag försöker mig på ;-) krsm
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen