Jobba, jobba, jobba.

Jag kom på en sak jag faktiskt kunde göra i stugbyggandet som inte tog helt knäcken på mig. Jag kunde grundmåla all panel :-)


Eller inte riktigt all för maken var med och målade lite också men kändes så skönt att kunna göra något och dessutom så syns det ju att man gör något ;-)

Idag har vi rivit panel och satt in ett fönster i stugan och som vanligt har maken gjort det mesta och jag har mest varit med och hållit i plankor och försökt att inte vara ivägen.

Jag tänkte jag skulle prova att spika fast några brädor medan maken sågade men där räckte inte armarna till.

Det är väldigt svårt att inte bli frustrerad men jag försöker vara tacksam för allt jag trots allt kan göra.

Bella tycker att matte och husse är jättetråkiga som inte leker med henne ;-)
Snacka om passivitetsträming.

Nu märks det att jag stått och gått nästan hela dagen för benen känns som två betongklumpar :-p


Kommentarer:

1 åsa i åsele:

Att vara tacksam för att kroppen klarar av vissa saker är icke lätt då man blir frustrerad då kroppen inte klarar av allt man så gärna vill.

kram

Svar: Nej, det är inte så lätt man får träna på det ;-) kram
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen