Odugliga armar.
Idag skiner solen och de flesta skulle nog säga att det är friskt och krispigt ute men jag säger att det är frysa rumpan av sig kallt :-p
Maken och jag bestämmer oss för att städa lite i trädgården, framförallt kratta upp nedblåsta björkkvistar.
Eftersom Bella är väääldigt rastlös men inte får springa fritt så satte jag fast hennes koppel i mitt vadheterdetnu-bälte och börjar kratta.
Två tag med krattan behövdes det innan mjölksyran nästan sprutade ut genom öronen.
Fan vad besviken man blir. Finns det något den här kroppen duger till?
Benen är piggare än på många år och till och med hjärnan börjar vakna till liv nu när jag kan ta b12-injektioner igen och kanske har jag blivit bättre på att undvika sådant som kroppen inte orkar eftersom jag tycker att jag är på väg att bli frisk :-o
Men så kommer en enkel liten kratta och får humöret att sjunka. Det måste vara krattans fel för det kan ju inte vara jag som överskattade min förmåga ;-)
<3