Krasch?
Jag stiger upp och släpper ut Bella i trädgården. Hon hinner göra både nr 1 och 2 medan jag tar på mig jackan och kommer efter. Plockar upp nr 2 och går till soptunnan. Pulsen ökar och världen snurrar.
Tar mig in och går på toa för att sedan fixa frukost till Bella. Men det var väldans vad pulsen rusar. Jag gör ju allt i snigeltakt så ge dig, pulsjäkel.
Fixar min egen frukost medan Bella glufsar i sig sin. Åh så skönt att få sitta ner. Jag försöker läsa tidningen men har svårt att förstå vad jag läser.
Jag sitter i säkert 45 minuter och äter min gröt och ryggen värker för att den inte orkar sitta upprätt men jag orkar inte resa på mig.
Till slut får jag tagit sats för att gå och klä på mig, pulsen ökar igen. Efter det tuffa morgonjobbet skriker kroppen efter choklad och energi.
Det brukar vara ett säkert bevis på att jag gjort för mycket när kroppen skriker efter sötsaker, pulsen ökar av minsta lilla rörelse och sömnen är som bortblåst.
Jag är faktiskt chockad, det har ju gått så bra ett tag nu så jag är inte riktigt förberedd på att kraschen kan komma. Och varför nu?
Huvva.
En otäck känsla.
Blir ju sån ibland numera,
blev så oftare då Elin var bebis å inte sov.
Då var coca cola & choklad
mina närmaste å käraste vänner ;-)
Jag hoppas Du mår bättre i morgon.
kram