Ett litet steg i taget.
Nu har jag äntligen fått klippt ut delarna i fodret till Bellas overall.
Nästa vecka KANSKE jag orkar klippa ut delarna till det vindtäta tyget.
Om ytterligare någon vecka kanske jag kan nåla ihop några delar för att om några månader kanske ha lyckats få ihop en overall.
Men det förutsätter att allt går smidigt med overall- tillverkningen, att inget annat oförutsett inträffar i mitt liv och att inte något oväntat ställer till det med hälsan.
Man får ha tålamod för att orka genomföra projekt i myrsteg, något jag inte kan skryta med att ha gott om.
Men jag har onekligen fått träna upp tålamodet. Vare sig jag vill eller inte. Alternativet är ju att ge upp och inte försöka mig på några projekt alls. Och det alternativet känns ju föga lockande.
Så nu ligger jag raklång i soffan med en rygg som värker så jag nästan kräks och frustrationen måste aktivt motas bort.
Inget kommer gratis och väljer jag att göra saker som berikar mitt sinne trots att de inte är nödvändiga måste jag också välja att acceptera de symtom som kommer som ett brev på posten.
Det betyder inte att jag tycker om dem men att jag accepterar att det är så det är i mitt liv nu.
Kram <3