Allt tar sån tid.

Jag har tänkt sy en overall och ett täcke till Bella. Hon behöver något varmt och skönt eftersom hon fryser så lätt, all sin päls till trots.


Tyger är införskaffade med hjälp av dottern som körde till tygaffären. Det är ju trots allt smidigast när man kan känna på tyget själv istället för att beställa på nätet.

Mönster började jag rita i förra veckan. Jag utgår från en overall Bella har men som inte är tillräckligt varm.

Idag lyckades jag klippa ut mönsterbitarna jag ritat och har jag tur kanske jag orkat lägga ut bitarna på tyget någon gång under veckan.

I den här takten är nog overallen färdig till nästa vinter med tanke på alla små bitar som ska på plats och knappar och dragkedjor och vad jag nu kan ha glömt.

Dragkedja och tryck-knappar har jag inte ens införskaffat. Svårt innan man har ett mönster klart :-p

Det där med att jag orkar göra en sak om dagen och att det finns läsare som tycker att jag kan jobba då får kanske ett annat perspektiv när man ser vad en sak egentligen är.

Jag har föresten fått SMS om att jag har ett paket att hämta men eftersom jag redan klippt mönster så får jag nog hämta det en annan dag. Synd då det är en varm mössa i paketet som verkligen skulle behövas idag.

Nu tycker jag inte synd om mig på något vis för jag orkar mer än många andra med ME och jag har trots allt ett rikt liv men det hade varit trevligt att orka lite mer.

Kommentarer:

1 blommaiasfalt.blogg.se:

Jag förstår dig till 100% Du är en överlevare, ingen hadde ifrågasatt din arbetsförmåga om dom visste att du var hemma pgv pågående cellgiftsbehandling men ändå är det på den nivån du fungerar. Och det är troligast för resten av ditt liv inte en fas..... Svårt att förklara för andra, fortsätt skapa och njut av dom korta stunder av energi som du har. Kram Lisali

Svar: Tack för dina peppande och förstående ord 💖 kram
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen