Jag blir rörd.
Jag blir rörd av alla omtänksamma och peppande kommentarer. Ni visar mig att hoppet inte är ute för mänskligheten.
Jag vet att en del av er oroar sig för att jag tar åt mig av elaka kommentarer men ni behöver inte vara oroliga. Jag tar inte åt mig, jag blir förbannad!
Förbannad på att det finns människor som tycker att det är okej att hata och sparka på någon som redan ligger. Inte för att jag känner mig utslagen eller uträknad men spottar man på mig så spottar man indirekt på alla andra med kronisk sjukdom också och det är inte okej.
Lika lite som att det är okej att kränka någon med funktionshinder, invandrare, hbtq-personer, kvinnor eller vem man nu anser är svag, avvikande eller vad tusan som nu triggar hatet.
Det spelar ingen roll om man är frisk eller sjuk, vit eller mörk, muslim eller ateist, rik eller fattig, man eller kvinna, homo- eller heterosexuell, vi är alla lika mycket värda oavsett vad samhället speglar eller vad trångsynta människor tycker.
Tyvärr har många fina och kärleksfulla mäniskor på förväg dömts som mindre värda bara för att de inte följer den vita, rika mannens norm och jag blir på riktigt rädd för allt hat som driver människor.
Hur orkar man ens hata så mycket? Jag är alltid kluven till om jag ska uppmärksamma elaka kommentarer eller låtsas som det regnar men jag vill inte bli som den tysta massan som ser på när någon kränker någon annan.
Om ingen annan står upp för oss sjuka måste vi göra det själva!
Fint skrivet! Hade inte orken att formulera mig igår, men kort sagt:
Bra gjort av dig att visa även när d!et går bättre, att du inte gömmer dig. Ingen ska behöva förklara sig eller alltid ge hela bilden bara för att vissa väljer att dra egna slutsatser och inte har så mycket rikare liv än att vara !
Kram!❤