mittlivmedme.blogg.se

Tydligen är det en sådan period igen då jag ska påminnas om vilken gnällspik jag är och att jag inte är ensam om att vara sjuk. Så för sjuttioelfte gången så förklarar jag att jag är i allra högsta grad medveten om att många andra är sjukare än mig men det gör faktiskt inte mig friskare.

Det jag skriver om här i bloggen är min verklighet och mina känslor. Att när jag förklarar hur en dag med min kropp och mina begränsningar kan vara automatiskt tolkas som gnäll av vissa kan jag inte hjälpa.

Jag är inte ute efter sympatier eller massa tyck synd om. Sådant orkar jag inte med och tycker mest det blir pinsamt däremot önskar jag förståelse för oss som lever med sjukdom vad den nu än råkar heta och hur sjuk man än råkar vara.

Att dömma någon efter vad den skriver på sin blogg och tro att det är den enda sida som personen har är lika ytligt som att dömma folk efter kläder eller frisyr.

Jag tror faktiskt att jag har flera bra sidor som min familj tycker om hos mig men jag skryter inte om att jag kanske gör något bra för dem för det ser jag som en självklarhet. Vare sig det handlar om att vara hundvakt, peppa någon som har det motigt eller bara vara en kärleksfull medmänniska.

Jag tar gärna emot kommentarer där vi kan ha olika åsikt, sådant berikar, men personliga påhopp kan jag vara utan.

Och till dig som börjar bli upprörd över att dina kommentarer aldrig publiceras så kan det vara en god idé att tänka på språket. Att kalla någon för h**a och s**na stärker inte precis chanserna att få sin kommentar publicerad lika lite som hot om våldtäkt.

Jag kommer i fortsättningen bara att dela blogginlägg på bloggens facebooksida så om ni delar inlägg är jag tacksam om ni inte taggar mig.