mittlivmedme.blogg.se

Idag efter frukost bakade jag några italienska småkakor. Väldigt enkla och ME-vänliga att baka :-)

Men ändå så kommer adrenalinet smygande och jag tror helt plötsligt att jag kan hänga med i makens tempo så medan han är i källaren och pillar med ljusslingor så smyger jag ut för att putsa fönstren lite på utsidan bara.

Efter att ha tagit de lättaste fönstren vid altanen så öppnar sig himlens alla portar och regnet fullkomligt vräker ner. Kanske var det någon som försökte säga mig något?

Jag ser mig besegrad och går in och ungefär samtidigt dyker maken upp. Han var inte helt nöjd med mitt tilltag och jag fick allt lova honom att lämna resten av fönstren till honom.

Köket hade jag inte kunnat putsa ändå. Den delen är flera meter ifrån marken så utifrån går inte utan stege och jag med kstanjettben på stege är nog inget bra. Och sedan är fönstren så tunga att jag inte kan vrida runt dem om jag skulle vilja putsa dem inifrån. Väldigt effektivt att hålla Nilla borta :-p

Även om det var en aning korkat att putsa fönster, allrahelst som mjölksyran satt i i en evighet, så känns det väldigt skönt att man kan se ut genom fönstren när det är dags att plocka fram adventsgrejerna.

Får se om jag kanske kan smyga ner i källaren och hämta någon ljusstake i taget i nästa vecka ;-)