Att jag aldrig lär mig.
Jag vaknar med en helvetisk värk och funderar allvarligt på hur jag ska ta mig ur sängen och det bara för att jag piffade lite hemma igår.
Att jag aldrig lär mig. I mitt fall kanske det skulle vara bättre om värken slog till med en gång för mjölksyran håller mig ju inte borta förrän musklerna är så mjölksyrefyllda att de inte går att röra.
Maken sade föresten att han hängde upp gardinerna för annars skulle jag passat på medan han var på jobbet och han funderade ett tag på att gömma dem :-p
Det där med lagom är verkligen svårt. Jag vet att folk blir trötta på mig och tycker att jag ska skärpa mig men det är inte så himla lätt.
Det är så mycket man missar när kroppen inte funkar som den ska så ibland gör jag saker på ren trots mot kroppen. Har visserligen aldrig funkat eftersom kroppen alltid får sista ordet och ibland så har jag en bra dag och tänker att jag ska passa på och vips så har jag hamnat i adrenalinfällan när jag inte förstår att energin är slut förrän det är för sent.
Undrar hur länge din stackars man ska orka med allt gnäll.Finns många med samma sjukdom som bloggar men din är bara tycka synd om varje inlägg.