mittlivmedme.blogg.se

Det dröjde ända till eftermiddagen innan det brakade loss ordentligt men det dröjde till kvällen innan det gick att andas.

Jag har nog aldrig tidigare känt mig så påverkad av att åskan hänger i luften. Inte nog med att andningen blev påverkad, huvudet kändes som det pressades ihop och hjärnan blev irriterad av att inte få plats och så var ju såklart alla leder tvungna att göra ont :-p

Jag blev starkt påmind om hur jag mådde dagligen för bara något år sedan. Kanske behövde jag väckarklockan för att känna större tacksamhet och uppskatta att jag faktiskt är piggare än på många år? Förutom hjärnan då, den är lika trög som vanligt men kanske inte så konstigt då jag inte tagit några b12-sprutor på länge.

Maken skulle iväg och spela fotboll sent igårkväll och trots att hela kroppen bråkade och jag knappt orkade prata så ville jag inte säga hur kass kroppen kändes för jag ville inte att han skulle känna sig tvingad att stanna hemma för min skull.

Han hann ju ändå gå ut med Bella på sin kvällspromenad innan han åkte och sedan behövde jag ju bara få mig själv i säng, vilket i och för sig kan kännas som ett värre träningspass :-p

Idag är det som tur är bara en värkig dag :-)