Vem är bitter egentligen?

Som kroniskt sjuk så får man ofta höra att man ska vara glad för det man har och det man kan göra istället för att sakna det man inte kan göra. Det låter väl himla käckt men det är inte fullt så lätt.

Självklart är jag både glad och tacksam för mycket jag har här i livet som min fina familj eller som att jag har privilegiet att kunna bo i ett hus ute i skogen och jag är också väldigt glad för att jag mår bättre än på flera år.

Men betyder det att jag inte kan sakna saker jag inte kan göra för det? Tyvärr inte. Jag saknar ändå att kunna vara den person jag var förut där jag kunde vara aktiv och självständig.

Istället får jag dagligen dåligt samvete för att den stackars maken får vara mer assistent än make åt mig och då är jag ändå inte särskilt bra på att bli omhändertagen.

Att få höra saker som, men du kom ju hemifrån förra veckan var glad för det, hjälper faktiskt inte. Måste jag ge upp min längtan om ett normalt liv bara för att jag haft oturen att bli sjuk?

Och så finns det ju självklart de som tror att man är frisk bara för att man för en gångs skull både orkat sminka sig och ha lite roligt. För kan man ha roligt en kväll så kan man ju självklart arbeta heltid, eller? 

Och jag tycker inte att man som kroniskt sjuk ska behöva smyga med att man roat sig eller behöva försvara varför man orkar gå på bio om man inte orkar jobba.

Hur man än gör så blir det fel. Om man tappar humöret och sugen för att livet med sjukdom känns jobbigt ska man rycka upp sig.

Är man ledsen för att man inte orkar saker man vill göra är man otacksam och lämnar man sitt hem och leker frisk några timmar så är man en bidragsfuskare.

Det pratas ofta om att vi sjuka blir bittra men är det inte egentligen alla som dömmer oss utan att se hela verkligheten som är bittra och missunsamma?

Kommentarer:

1 me alltidvila:

Du det var riktigt bra skrivet!!! Som kroniskt sjuk blir man dömd hela tiden av friska känns det som... Kram

Svar: Tack, tyvärr är man allmänt villebråd som kroniskt sjuk. Kram
Nilla

2 Margareth:

❤❤❤

Svar: 💖💖💖
Nilla

3 Hanna:

Så himla bra skrivet. Stämmer väldigt väl med hur det faktiskt är och hur man blir bemött.

Svar: Tack, tråkigt nog är det allt för vanligt. Kram
Nilla

4 Anonym:

Du kan då vända och vrida på allt så att,det ständigt är synd om dig. Get a life!

5 :

Bara tycka synd om inlägg och gnäll.Du kan säkert arbeta 25%.

6 Christina:

Det är väl sorgligt hur ni som kommenterar och kallar er anonym och : beter er.

Om ni verkligen läst denna blogg och hade någon kunskap alls om sjukdomen ME skulle ni inte skriva sådant. Det är elakt och stämmer dessutom inte alls.

Om ni hade kunskap skulle ni inse att det inte finns en chans att bloggerskan skulle kunna jobba 25% dag ut och dag in. Inte ens en vecka skulle jag bedöma att det skulle hålla.

Om ni retar er på bloggen, sluta följ den då. Att ni ger er på en funktionsnedsatt människa på detta sätt säger en hel del om er människosyn. Förfärligt helt enkelt!


Svar: Tack för dina ord. De värmer oerhört 💖Kram
Nilla

7 Hanna:

Väldigt bra skrivet, Nilla! Som alltid. Det är otroligt hur folk tar sig rättigheter att döma en sjuk människa. Kan man inte arbeta är det plötsligt fritt fram att bli behandlad hur som helst. Är man sjuk måste man se sjuk ut och vara nöjd med det man kan göra och inte sakna det man inte kan göra. Klart du inte kan arbeta. Den som tror det är det ngt fel på. Och sluta läs Nillas blogg om ni inte har ngt vettigt att säga...
kram Nilla ❤️

Svar: Tack 💖 Ja det är konstigt vad folk tar sig rättigheter. Kram
Nilla

8 Anonym:

Det är många som mår väldigt dåligt men jobbar ändå.Kan man göra saker och blogga varje dag så kan man jobba lite också.Det är sånt här som gör att försäkringskassan har blivit så hårda.Alla som känner efter hela tiden.Tror du att alla som jobbar mår bra och är friska?Det är väl därför läkarna nonchalerar dig för att du överdriver.

Svar: Det är väl klart att jag vet att många som jobbar mår dåligt. Jag kämpade själv med att jobba några timmar i veckan till kroppen faktiskt sade stopp. Det finns många olika grader av att må dåligt. Men hur många jobbar egentligen när de har influensa och då går den oftast över efter någon vecka, vilket inte min gör. Att göra en sak om dagen kan vara väldigt olika, för mig kan en sak vara att vattna blommorna, att hämta ett paket eller beställa mediciner på nätet vilket knappast kan jämföras med att arbeta. Jag kan dessutom inte hämta paket två dagar i följd som exempel. När du påstår att jag överdriver så har du ingen aning om hur jag fungerar för jag berättar inte ens allt här i bloggen eftersom jag vill skona mina anhöriga som läser här.
Nilla

9 Hanna igen...:

Jag förstår mig inte på er som skriver otroligt elaka och sårande kommentarer. Vet ni för det första vad ME är? Vet ni hur det är att vara kroniskt sjuk? Det är okej att ha olika åsikter och alla har vi olika erfarenheter. MEN att uttrycka sig kränkande och förnedrande mot någon är INTE okej. Gillar ni inte det ni läser så sluta och gör något annat!!

Svar: Tack Hanna 😍
Nilla

10 M:

Klockrent! Helt klart bittra människor som mobbar dig och indirekt oss andra anonymt här, och inte verkar ha något bättre för sig. Så sorgligt på nåt sätt.
Kram på dig❤

Svar: Jag håller med. Kram 💖
Nilla

11 N:

Det är märkligt hur vi som är kroniskt sjuka gör "fel" hur vi än gör... Å hur "kroniskt friska" får gnälla osv pga en förkylning... Å så är vi bara lata o utnyttjar systemet för att vi inte jobbar... Jag vet inte en enda som är kroniskt sjuk som inte önskar att de kunde jobba istället för att vara sjukskriven/ha sjukersättning...

Tack för att du vågar och vill skriva trots påhopen du får <3

Svar: Tack själv. Det verkar snarare vara så att kroniskt sjuka kämpar sig blå för att orka mer än man egentligen gör så lata är vi inte.
Vad gäller påhopoen så triggar de mig bara att fortsätta att beskriva hur livet med kronisk sjukdom kan vara.
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen