Jag är en usel människa

I lördags så var jag lite för aktiv. Förutom ett lite mindre lyckat bak där det dessutom visade sig att grädden som skulle blandas ner i den smälta chokladen stod kvar oöppnad i kylskåpet, inte undra på att chokladkrämen blev stenhård :-P
 
I alla fall, förutom att ha lagt mängder av energi på att baka så åkte jag med in till Göteborg för att heja på grabbarna när de sprang midnattsloppet. Jag och dottern med hundar promenerade runt för att kunna heja på grabbarna på flera olika ställen i regn och rusk.
 
Bella blev både trött och frusen så hon fick dessutom bäras runt en del. Eftersom dotterns taxvalp också behövde bäras så var det bara att bita ihop och samla de sista krafterna jag egentligen inte hade och bära en hund som inte alls ville bli buren.
 
När vi till slut kommer hem vid midnatt så var det krasch i säng. Tänk om John Blund kunde stått där och väntat på mig istället för att komma smygandes vid femsnåret på morgonen. Och självklart så var liten Bella kissnödig redan klockan halvåtta. Och där ligger maken i soffan och öppnar knappt ena ögonlocket medan jag och Bella smyger ut. 
 
Med en kropp fylld av adrenalin efter en allt för aktiv lördag och för lite sömn  och fylld av värk uti varenda liten kvadratmillimeter så kände jag att tålamodet med stöniga grabbar som var stela och trötta och fyllda av träningsvärk inte var på topp.
 
I ren frustration och med adrenalinet sprutandes så gjorde jag ju självklart mer än jag borde, annars fanns risken att något hårt hade träffat de pustande och stånkande herrarna i skallen.
 
De hade inte haft hälften så trötta ben om de tränat inför att springa milen, inte ett enda träningspass har de skrapat ihop. Jo andra sorters träning men inte löpning på asfalt i en mil. Så deras trötthet och träningsvärk är i allra högsta grad självförvållad och jag har lika svårt att tycka synd om dem som jag har för människor som är bakfulla :-P
 
De mår antagligen bättre än vad jag gör mina bästa dagar men ändå tycker de rätt synd om sig själva och de var kanske inte precis de mest hjälpsamma personerna den här söndagen och medan jag gör fruskost, ta ner tvätt, bäddar och förbereder middag så slår det mig, jag är nog mest ledsen för att det är så orättvist.
 
De har fått välja att vara trötta och ha ont. De har dessutom gjort något kul tillsammans och har roliga minnen att prata om. Jag är avundsjuk och missunsam. Både för att de kan tillåta sig att bara ligga och tycka synd om sig själva en dag medan jag måste bita ihop för att ens få i mig och Bella någon frukost, varje dag, året runt. Och jag vet, jag hade det mysigt med dottern och hundarna men jag var fortfarande bara åskådare.
 
Och dessutom sov grabbarna som små grisar på natten när de kom hem och kunde ändå knappt hålla sig vakna i soffan. Medan min värld började snurra allt snabbare ju mer jag gjorde under dagen för att sluta i något slags snurrcrescendo inatt där jag inte ens kunde ta mig upp på toa själv.
 
Jag är inte stolt över min småsinthet eller avundsjuka. Mina grabbar (och dottern) är jättefina personer som alltid ställer upp och som anhöriga till mig med ME har de ju redan höga krav på sig. De anpassar sig snällt till vad jag orkar och vilka ljudnivåer mm som vi kan ha hemma. De brukar se när jag inte orkar och tar ifrån mig saker jag har i händerna när jag inte förstår mitt eget bästa. Vad är jag då för en usel människa som inte kan ha tålamod med dem en enda dag?
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Anonym:

Nu är du lite väl hård mot dig själv. När man mår dåligt är det allt annat än lätt att ha tålamod med något <3

Svar: Tack <3
Nilla

2 åsa i åsele:

kram <3

Svar: Kram <3
Nilla

3 Dessan :

Var inte så hård mot dig. Man måste få känna så visa dagar och du verkar vrida underbar människa som gör mycket gott för andra och sätter många nära framför sig själv! Glöm inte vart dig själv och dina känslor dem viktiga för orka och stå ut! ❤

Svar: Tack snälla Dessan, jag ska försöka vara mindre hård mot mig själv💖
Nilla

4 åsa i åsele:

Var har Du tagit vägen?
Saknar Dig <3

Svar: Gulle dig <3 Jag har inte riktigt orkat eller haft någon motivation att skriva. Blev nog lite mycket förra helgen :-p kram
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen