Hur kan man bli mentalt utmattad av att laga lite mat?
När jag har lite bättre dagar så har jag inga problem med att tänka positivt, tror jag är rätt positiv av naturen, men när de lite sämre dagarna kommer då är det inte fullt lika lätt att tänka positivt.
Jag vet att det har med min utmattning att göra men ändå får jag dåligt samvete om jag för en stund faktiskt tycker att livet är en gnutta orättvist eller att jag faktiskt tänker dumma sjukdom som stal stora delar av mitt liv. Det finns ju så många som har det mycket tuffare än mig.
De där dagarna när allt känns tufft och orättvis och kroppen inte orkar någonting då måste jag anstränga mig för att se saker som är positiva runt omkring mig. Självklart så uppskattar jag alltid min familj oavsett hur dåligt jag mår men jag försöker hitta andra små saker som faktiskt är bra fast jag mår skrutt som att jag kanske lyckades vattna blommorna eller orkade gå till brevlådan osv.
Men ibland är hela jag, min kropp, min hjärna och min själ så utmattade att jag inte orkar tänka positivt. Jag orkar inte tänka alls egentligen, utan vill bara gömma mig till utmattningen, värken och hjärndimman försvunnit. De dagarna önskar jag att jag inte behövde ta ansvar för min egen hälsa utan att någon bara skulle ta mig i sin famn och trösta och blåsa bort det onda som när man var liten.
Ofta händer det att jag inte känner att den mentala utmattningen är på väg förrän det är för sent och jag är på väg att börja gråta och oftast blir jag lika förvånad varje gång det sker. Öh, vad hände nu då? Hur kan man bli mentalt utmattad av att laga lite middag?
Det hände igår när jag lagade en väldigt enkel middag, medan kycklingkorven var i ugnen och riset på spisen diskade jag undan lite och någonstans här kom utmattningen. När maken kommer in efter att ha hjälpt dottern att starta en vintertrött moped och frågar om skärbrädan och kniven i diskhon är diskade så fräser jag tillbaka: jag orkar inte diska mer! Han svarar lugnt och samlat att det förstår jag, jag ville bara kolla. Och jag fräser ännu en gång att om jag diskat något så lägger jag väl inte tillbaka det i diskhon igen. Stackars lilla maken med en ängels tålamod.
När den mentala utmattningen kommer så kan humöret växla på ett ögonblick från ett glatt och positivt humör till att vara som den värsta pms-häxan. Ursäkta uttrycket men jag kommer inte på något bättre sätt att beskriva vad som sker i min kropp. Och jag gillar det inte!!! Jag förstår att det händer och jag vet att det går över men jag gillar inte när jag inte har kontroll över mitt humör och framför allt inte när det går ut över de jag älskar.
Det är mycket lättare att hantera ben som viker sig, händer som tappar allt de håller i, mjölksyra i hela kroppen, ja till och med en hjärna som glömmer var den bor än de här hemska humörsväxlingarna. Jag gillar helt enkelt inte att känna mig ledsen utan anledning, eller utmattning är väl en anledning men jag menar utan något som gjort mig ledsen.
Oj, vad jobbigt du verkar ha det! Tur att du har en så förstående make och barn. De är viktiga för dig, förstår jag.
Jag har inga bättre ord att säga än "kämpa på" och det är ju det du gör varje dag, vad jag förstår!