När ska man hinna?

Idag är jag rätt mör och manglad efter gårdagens utflykt till gynekologen. Okej, jag erkänner att jag passade på att hämta ut de nya värktabletterna på apoteket på väg till bilen och att jag råkade slinka in i skoaffären som hade rea på just det skomärket som jag älskar men när ska man annars passa på?

 

Det är faktiskt rätt svårt att få tiden att räcka till när man är kroniskt sjuk. Allt måste planeras noga med massor av vila mellan alla sorters aktiviteter. Inte undra på att dagarna inte räcker till men ändå kan jag inte säga att jag gjort något speciellt när någon undrar vad jag hittat på under dagen.

 

Och när ska man uträtta ärenden? Jag kan inte åka hemifrån mer än egentligen en gång per vecka om jag ska lyssna på kroppen, eller kanske inte ens så ofta. Då är det svårt att inte passa på att uträtta lite fler ärenden när man ändå är på utflykt för man vet ju aldrig när man kommer iväg nästa gång.

 

Och hur man än planerar så dyker alltid nya saker upp som man inte förväntat sig. Det är nya mediciner som behöver hämtas ut, larm som krånglar, hantverkare som inte dyker upp när de borde, läkarbesök som tiden ändras på och så vidare.

 

Oftast försöker jag att inte planera in mer än en sak per vecka men hur jag än försöker så fallerar alltid min planering. Sedan händer det ju faktiskt att jag vill träffa en vän och ta en fika tillsammans eller titta på mina barn när de tävlar och då känner jag att den där planeringen kan fara åt pipsvängen för det finns sällan utrymme för roliga aktiviteter i den. Mest läkarbesök och annat nödvändigt men ganska okul.

 

När jag inte har något inplanerat lägger jag ofta en stor del av min energi på att laga lite mat till familjen, vattna blommor eller kanske vika lite tvätt. Ganska oglamoröst det också. Men det känns bra att kunna bidra med något här hemma i alla fall.

 

Efter vi haft sonens kalas på lördag har jag en och halv veckan utan något inplanerat. Undrar hur länge det ser ut så :-P

Kategorier: Allmänt
Taggar: Me/cfs, Myalgisk Encefalomyelit;

Kommentarer:

1 åsa i åsele:

Jag är ju i "bättre skick" än Dig, så jag bör inte klaga...
men jag kämpar vissa dagar med att bara orka... att orka... jag är glad att jag kan å får köra bil,
annars vete faan hur vi skulle klara oss.

J är borta idag å i morgon, konferens å hotellövernattning,
vilket innebär att jag är själv med Elin å två hundar var av i alla fall en behöver nån form av motion/stimulans.

Min mage är fortsatt bråkig,
våren 2002 fick jag diagnosen Morbus Crohn som sedan blev "inflammerad tarm" då jag fick ny läkare,
vad än diagnosen nu heter så har jag väldans ont :(

Idag har jag kört till å från skolan för att lämna Elin, jag har kört till å från skolan för att hämta Elin + att vi var in på ICA å köpte toalettpapper å frukt, nödvändigt båda sakerna.
Nu efter vi ätit nån form av middag ska jag skjutsa Elin till Sporthallen hon har karateträning,
jag kör hem igen å efter 45 minuter är det ny körning till Sporthallen.

Det går, jag skulle krypa på mina bara knän i värsta fall, Du vet allt för barnet/barnen ;-)

Men jag känner mig rätt knäckt 20.30 då det blir natt på Berget.

Förlåt att jag plötsligt bloggar i Din blogg... behövde bara skriva av mig hos någon som förstår...

kram


Svar: Du får så gärna blogga i min blogg, är bara trevligt med andras perspektiv på tillvaron. Och jag förstår att du har det tufft och man får faktiskt klaga och tycka det är jobbigt även om det nu finns de som mår sämre.
Du har det ju jobbigt efter dina förutsättningar och det är inte lätt att behöva vända ut och in på sig själv för att orka även om man gör precis vad som helst för sina barn.

Många kramar <3
Nilla

2 Lillemor:

Ja, den där planeringen. Går åt pipsvängen varenda vecka tycker jag. Är som om det vore omöjligt att BARA göra det man bestämt. Ibland går ju inte det heller, men känns som att det är bra mkt oftare att det knakar sig med nåt och så är det för mkt igen.
Jag vet verkligen inte hur man ska få ihop det där med umgänge/kaffebesök mm..
En bättre dag prioriterar jag dusch, hund, hus... Alla de tre får ju inte plats på en "bra" dag. Så alltid är man efter med nåt. Jämt jämt,. Då ska det mitt i allt försökas få ihop en vän nån ggn per år. Men nä.. I juli, en bra dag om de kan komma nu!bums! Direkt! Och vädret är fantastiskt och man kanske haft mer än en bra dag det senaste.. Ja det går ju åt pipsvängen med vänner hur mkt man än vill. Roliga saker som är värt det efteråt är ju dessutom lite sällsynt. Men men ..nån ggn kommer boten! Och då jäklar ha ha ha
Kram!❤️

Svar: Ja det är stört omöjligt att få ihop det när man ständigt lider brist på energitimmar. Och tror man att man har koll så åker man på något virus som ställer till det i flera månader framöver :-P Vi kommer att bli farliga när boten kommer, jisses vad vi ska ta igen då ;-) Kram
Nilla

3 åsa i åsele:

Det är märkligt,
vanligtvis är det andra sjuka, de som inte mår okey som har största empatin å visar omtanke.
Upplever Du det så oxå?

Nu ordnar det sig så jag slipper köra å hämta hem Elin, Elins kompis As mamma tar hem Elin så jag slipper å i morgon tar hon Elin efter skolan så jag blir "barnledig" från kl 7.45 till 16.15 ibland blir det bättre än väntat ;-)

Goda vänner är guld värda.

Svar: Kanske är det så att andra sjuka har lättare att sätta sig in i andras svåra situation och att de därför har lättare att visa empati? Jag har visserligen mestadels bra och förstående personer runt omkring mig men det är nog svårt att ändå helt förstå. Har en underbar väninna sedan många år som haft problem med hälsan, inte alls samma som vi men många saker som jag berättar känner hon igen och klart att hon då kan förstå bättre än någon som inte alls haft de problemen.
Vad skönt att du får hjälp och avlastning, sådana vänner är ovärderliga. Kram <3
Nilla

4 Anonym:

Så väl jag känner igen det med planeringen. Ofta är det möten och besök som du beskriver som okul som jag måste göra. Så det blir när jag ändå gör annat som jag passar på att gå i tex en affär som är ny. Det är faktiskt många möten och annat som vi behöver göra på vår son Emils skola. Jag upplever inte att min mamma gick på så mycket i min skola. Jag precis som du har läkarbesök och det är mängder när jag har mer än en sjukdom. Sen har jag efter förra amputationen blivit lite rädd för att göra saker själv och då sitter jag hemma i stället. Jag har lärt mig städa, diska och göra det som behövs helt enkelt men det upplever jag som givande. Jag undrar hur jag ska fixa alla de här sakerna när jag mister det andra benet också. Jag är ganska rätt för att jag blir sittandes i rullstolen framför tv:n. Det finns mängder med rädsla över denna amputationen. Jag vet inte ens hur jag ska kunna klä mig själv ännu mindre gå på toaletten. Ja det finns en del frågetecken. Jag har ändå inget val mer än att ta reda på hur det görs. Ha det så bra. Kram

Svar: Förstår att du är rädd och har många frågor. Det är inte lätt det du måste göra men jag tror att du löser det även denna gången. Jag önskar att det ska gå så smidigt som det kan göra. Kram <3
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen