mittlivmedme.blogg.se

I gårkväll så bestämde jag mig för att färga håret för att känna mig lite extra fin inför julhelgen. Om nu inte huset känns julfint så kan väl jag känna mig julfin istället ;-)

 

Färgen hade jag redan hemma så när maken kommit hem från jobbet så var det bara att sätta igång att kladda med hårfärgen.

 

Jag hade inte ens kommit en fjärdedel när jag kände det halsonda komma smygande och febern gjorde sig påmind. Vad tänkte jag på egentligen? Jag kan ju inte ha armarna ovanför axlarna mer än några sekunder i taget utan att febern och nackvärken kommer och jag borde ju ha koll på att huvudet sitter ovanför axlarna.

 

Jag fick i alla fall både kletat i färgen och sköljt ur den alldeles själv men med hjälp av den starka viljan. Hade kroppen fått bestämma så hade jag ramlat ihop i en blöt fläck.

 

När jag sedan tittar mig i spegeln så har färgen inte ens täckt de grå hårstråna vid tinningarna och pannan, där som jag var mest noga med att kleta i färgen.

 

Får erkänna att det kändes lite meningslöst att slösa flera dagars energi och ändå ha de grå stråna kvar. Nästa gång ska jag be om hjälp!!!

 

Så idag så lever jag på ångorna av adrenalinet jag fick igår och åkte till doktorn med den onda tummen. Det var som jag trodde en inflammation i muskelfästena så jag fick lite Diklonfenak utskrivet och får inte anstränga tummen förrän det gått över, vilket är lättare sagt än gjort.

 

Läkaren ville också att jag skulle boka tid hos en arbetsterapeut för att få övningar där jag kan träna upp styrkan i mina händer. Jag tänkte kontakta min arbetsterapeut och se vad hon säger, hon har ju trots allt läst på om ME så hon borde ju veta vad jag kan göra. Annars blir jag lätt lite anti när någon läkare säger träna :-P