För komma ihåg är ju verkligen min starka sida
Sömn är en överskattad sysselsättning, i alla fall när man varit inbillningsfrisk i ett par dagar. Vaknar ändå förvånansvärt pigg. Mentalt pigg alltså, kroppen är på en helt annan nivå.
Jag har superont i alla leder i fingrar, händer, armbågar, nacke och axlar. Det beror helt säkert på att jag virkade mer än jag borde gjort igår. Borde tagit fler pauser, men det är ju alltid lätt att vara efterklok.
Jag har också ont i höfterna, till och med höftbenen gör ont, lederna i tårna för att inte tala om knäna. Hur hör det ihop med virkningen? Jag kan inte minnas att jag virkade med tårna och inte sprang jag omkring samtidigt som jag virkade heller. Den här kroppen har visst ingen hejd på hur den vill jäklas när jag gjort något den inte gillar. Blir nog ingen virkning på ett par dagar nu och när det nu blir nästa gång ska jag komma ihåg att ställa timern. För komma ihåg är ju verkligen min starka sida ;)
Igår fick jag även för mig att testa om vår lilla fontän fungerade efter vinterns kyla och att vilda djur varit nere i stensamlingen och druckit. Går ner till källaren för att starta den och precis när jag ska sätta i kontakten så kommer jag på att jag kanske borde vänta till dottern flyttat sig från fontänen där hon försöker göra i ordning efter djurens framfart. Undrar hur glad hon hade blivit på sin mamma om jag startat fontänen med iskallt vatten som luktar säldamm när hon har näsan rakt över den?
Ibland blir jag lite extra stolt när de små hjärncellerna faktiskt kommunicerar med varandra. Som nu i morse när jag gjorde min frukost och tyckte att det var något i köket som inte stämde. Kunde inte komma på vad som var fel förrän gröten var färdig och jag skulle sätta mig och bläddra i morgontidningen. Det var den som saknades. Är ju bortskämd med att den alltid ligger på bordet när jag stiger upp men idag måste nog tidningsbudet varit sent. Tänk att det skulle vara så svårt att fatta att det var tidningen som inte låg på bordet som den brukar.
