Blev nästan imponerad själv
Nu får det gärna sluta blåsa så mycket, mina leder knarrar, knäpper, knakar och värker. Låter nog som ett gammalt torrt träd i blåsten.
Visade upp mina knotiga och svullna fingrar för sonen vid frukosten och sade: kolla vad svullnad mina korvfingrar är.
- Ja, och skrynkliga också! svarar sonen.
Det är nog tur för honom att jag inte kan springa längre ;)
Nej, ingen risk att jag blir arg eller sur, här har vi ärlig och rak kommunikation. Jag har ju själv sett att mina händer ser mycket äldre ut än jag tycker att de borde göra när man är 45 år men det kanske inte är så konstigt med tanke på vad den här sjukdomen gör med kroppen.
Så länge fingrarna är som svullna korvar så kan jag glömma allt som har med finmotorik att göra, bör nog helst bara röra saker som är i plast eller metall för jag jonglerar en hel del med det jag försöker bära. Har nog blivit rätt duktig på att jonglera med muggar och byttor när jag tänker efter.
Häromdagen höll jag på att tappa burken med havregryn men lyckades på något magiskt vis fånga den innan den nuddade golvet. Blev nästan imponerad själv men mest tacksam över att jag slapp sopa upp ett halvt kilo havregryn från golvet.
Haha ja tur för sonen din att du inte kan springa efter honom. Men skönt man kan skämta lite med varandra. Vad är det för sjukdum du har?
Skönt du fångade burken, hade varit mindre kul och sopa upp allt det :) Ibland bara lyckas man utan veta hur :)