Muskler?

Idag när jag stod i badrummet och gjorde mig i ordning tyckte jag att man kunde ana lite muskler på armarna. Alltså om man har rätt glasögon på sig och tänker positivt kan man nästan tycka att armarna ser starka ut. Ja men varför fungerar de då inte?

Det är samma armar som har tagit 50 kilo i bänkpress, samma armar som tränade boxaerobics med glädje, samma armar som kastade gubbar i mattan på judoträningen, samma armar som nu knappt orkar lyfta ett mjölkpaket eller en stekpanna.

Aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle få en sjukdom som gör mig ännu sjukare av att träna. Träning som man tror är lösningen på all ohälsa.

Det skulle självklart vara kul att orka träna någon dag igen men framför allt saknar jag vardagsträningen. Långa promenader, bära ved, bära tunga matkassar, vara med och måla om huset, klippa gräset, beskära träd, eller för all del bara fungera igen utan att få mjölksyra av att äta frukost.

 

 

Kommentarer:

1 Lillemor:

Det är precis såna saker jag saknar också. Sånt som andra tycker är drygt är det jag saknar mest tror jag. Skura ett golv, mangla lakan( inte gjort sen jag var 15 ochflyttade hemifrån mem ändå ;)klippa gräs, rensa rabatt, putsa fönster, slå ut en vägg, tvätta bilen, hugga ved, bygg en rabatt , stor kroppsgenomkörning med rakning filning färgning osv.gå en timme i skogen i blötan med hunden, cykla till affären
Sen kommer fika, bio , resturang , shoppa , "hälsa på" och sånt lite efter.
Jag vill bara klara "vad alla andra tar för givet". Sen hade det varit kul
Med det andra också.
Hade inte ens körkort förut. Cyklade överallt. Helt ok tyckte jag.
Nu har jag slängt cykeln

Svar: Jag kommer inte ihåg när jag cyklade senast. Tycker nästan att cykeln står och hånar mig i garaget. Kram
Nilla

2 A:

Känner igen det där med att man förr varit vältränad. Är dansare och akrobat i grunden och trodde heller aldrig att min kropp skulle bryta ner sig själv så som den gör nu.

Svar: Kram <3
Nilla

3 Magdalena:

känns igen... <3

Svar: Kram ♥
Nilla

Kommentera här:

Besökstoppen