Då har han att göra ett tag ;)
Jag håller på att anpassa huset för min fru, så sade min söta make när sonen undrade vad han höll på med när han sprang omkring och pysslade.
Då har han att göra ett tag ;) Idag satte han små gummiploppar på badrumsskåpen som dämpar ljudet när jag tappar taget om skåpsluckorna eller helt enkelt smäller igen dem för hårt. I köket har vi dämpare på alla gångjärnen så att skåpen stängs tyst och lugnt. Det är jättebra ända till man kommer till skåp som inte har dämpare.
Om man nu ska fortsätta att göra ett Nilla-vänligt hus borde man ta bort alla vassa hörn som jag alltid springer in i, eller kanske ännu bättre, ta bort alla hårda möbler, sedan borde man ta bort saker som kan gå sönder, typ allt i glas och porslin, ta bort allt som kan orsaka oljud, typ skåpsluckor och toalock utan dämpare, ta bort eller byta ut alla tunga saker som är för ansträngande för mig att lyfta, typ allt som inte är gjort i tunn plast, sedan borde vi inte förvara något över midjehöjd så jag slipper lyfta armarna. Jag blev jätteglad för att min torkvinda nu står redo ute i trädgården, ända till jag kom på att jag måste lyfta armarna för att hänga upp tvätten. Suck.
Inte nog med att jag är klen och har svårt att lyfta armarna jag är kort i rocken också, så midjehöjd för mig är antagligen knähöjd för dig. Kanske inte riktigt så illa men ibland känns det som om jag behöver pall för att se över trösklarna.
Att handla i en matvarubutik när man är strax under 160 cm kan vara utmanande. Varför står allt jag behöver längst upp och givetvis längst in på den översta hyllan? Och hur tar man varor längst ner i frysboxen utan att bli hängande på kanten med risk för att själv hamna i boxen? Om jag tycker det är svårt att handla vad tycker då inte riktigt kortvuxna personer eller de som sitter i rullstol? Tur att jag nästan aldrig handlar längre, då slipper jag alla konstiga blickar när jag klättrar på hyllor för att nå den mat jag vill handla.
Inte nog med att maken är snäll och försöker göra en Nilla-vänlig tillvaro han hjälpte mig dessutom att få bort nagellacket som jag själv inte lyckades få bort. Sedan erbjöd han sig att måla mina naglar på nytt. Han är en riktig ängel.
Hahaha,oj vad jag skrattade,tack för det!Jag är också kort i rocken. Vilken guldklimp till man du har:-)Min är också värd sin vikt i guld:för sitt tålamod,upprepa saker femtioelva gånger och hjälpa mig med matlagning,tvätt,handling mm.Jisses ja!