Jag är stolt över dig
Åh mamma, jag är stolt över dig hör jag dottern säga när jag i sista stund hindrar mig från att ställa in frukostmjölken i skafferiet.
Hade skafferiet haft likadana hyllor i dörren som kylskåpet så är jag övertygad om att mjölken hamnat fel.
Jag har börjat känna mig som den där bråkstaken i klassen som fick skulden för allt som hände i skolan. Jag får skulden för allt som står på fel plats. Kan hända att det 99 av 100 gånger är jag som är skurken men den hundrade gången är det ändå ingen som tror på mig.
När jag säger att jag kommer ihåg saker så ser jag den där blicken som säger: visst lilla gumman, vi säger väl så. Men jag kommer faktiskt ihåg ibland! Oftast inte sådant som jag behöver komma ihåg men ändå.
Jag förstår inte varför jag kommer ihåg vilka dagar svärsonen arbetar, eller sonens schema, eller namnet på skådespelare som ingen sett röken av på på decennier eller namnet på anonyma hackare. Varör kan jag inte komma ihåg var sockarna ska ligga, var diskmaskinen står eller att mjölken faktiskt ska stå i kylskåpet?
Ha ha ha eller kan alla frågor på Postkodmiljonären , el att kublai Khan var en av de första som hade fyrverkerier . Viktig info!
Men om hunden är inne/ute , om djuren ätit, vilken dag det är är tydligen ointressant i sorteringskontoret där uppe