Dags för lilla sprutan
Två gånger i veckan tar jag en spruta med vitaminet B12. Det är många med just ME som upplever att hjärntröttheten minskar med dessa injektioner även om det inte finns några vetenskapliga bevis för detta.
Jag har tagit dessa sprutor själv rätt länge nu, det tar alldeles för mycket energi att ta sig till vårdcentralen för att få hjälp så det var bättre att lära sig att ta dem själv.
I början när jag var en liten tjockis gick det bra. Var bara att sticka in nålen i fettet antingen på magen eller i låret men nu 18 kg lättare och med knappt något underhudsfett längre gör det jätteont. Det brukar blöda och bli blåmärken varje gång, så jag gjorde ett litet uppehåll för att se om det var värt plågan.
På bara en vecka märkte jag att jag blev ännu mer trögtänkt än jag är med sprutorna. Har ju svårt nog att hålla fokus och koncentration så det är bara att fortsätta.
Den lilla glasampullen med injektionsvätskan måste förvaras i kylskåp så när det är sprutdag brukar jag ta ut den försöka värma den i mina iskalla händer och sedan stoppa den i behån. Där blir den snabbt kroppstempererad.
Fast det händer rätt ofta att jag glömmer av att jag lagt ampullen där och kommer på det när det är läggdags och jag klär av mig. Så kan det gå när minnet inte är med.
Det är svårt att pilla med sprutorna själv när man har dålig känsel i händerna och skakar. Är inte ovanligt att jag skär mig på glasampullen, sticker mig på nålen och böjer nålen innan jag är färdig.
Nu är i alla fall veckans sista spruta avklarad och jag är redo för lite påskfirande.
Glad Påsk på er alla!