straffas som den värsta brottsling
Ibland går jag medvetet över min gräns för vad jag orkar, idag har varit en sådan dag men jag kände att jag inte hade något val egentligen.
Om ett par dagar ska vi åka bort och åka skidor några dagar, eller jag ska inte åka så mycket precis. Får se om jag ens tar mig utanför stugan men ska man bara ligga och skräpa kan man lika gärna göra det någon annan stans och få lite miljöombyte.
Så idag tog jag ungdomarna med mig och handlade lite mat som vi ska ha med oss. Behövde varken köra bilen eller bära några grejer men det suger ändå energi.
När jag kom hem packade jag de kläder jag ska ha med mig och tog fram lite annat smått och gott. Energin tog helt slut så allt som jag tog fram stod kvar till mannen att packa ner i väskor när han kom hem.
Hade mannen varit pigg och alert och inte så utarbetad så hade han lätt kunnat handla själv idag efter jobbet men han kommer ändå att få dra det största lastet när det gäller packningen och stuva in i bilen innan vi åker iväg så därför kände jag att det är bättre om jag handlar.
Nu undrar jag om det var så himla klokt. Jag är helt slut, helt bryta-ihop-trött, och ser inte alls fram emot att åka iväg. Tänk om man kunde få en hel natts sömn nu som hjälper till att samla ihop kroppen till ett någorlunda fungerande skick. Det är nog att önska för mycket.
Och vi som ska bort på middag i morgon igen. ME är verkligen inte en sjukdom för de som vill umgås och vara sociala eller hitta på roliga saker. Hur man än planerar och vilar så straffas man som den värsta brottsling.
Önskar jag kunde skicka dig mirakelkraft, och låna lite själv med. Inställda resor här eftersom jag inte är beredd på att bli sämre...
Det här med handling har sänkt mig flera gånger när jag mot bättre vetande åkt och handlat själv och fått med mig mycket mer än planerat hem. Bara för att det är så roligt att komma ut i en affär och få välja själv. Sen sitter jag där och gråter med fyra kassar i bilen utan att förstå hur jag ska orka köra hem och dessutom bära in och packa upp. Jag skulle önska mig att jag kunde gå där och fylla vagnen med det jag ville, men sen lämna köande, betalning, packning och hemkörning till nån annan. Medan jag trollade mig själv hem till soffan. ;-)
Jag hoppas att din natt gav kraft och att du orkar både middag och resa fastän det känns svårt nu. Det sociala ger ju mycket också, men ack vad det tar kraft - som inte finns.
Kram till dig från Mrs E